Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att mystifiera. För hvad jag emellertid lyckats få höra härom, har jag att
tacka en till kristendomen omvänd Bakongo-yngling; det är i korthet följande:
Verlden styres af en god och en ond makt; den senare anses såsom
den mäktigaste af det skäl, att verlden är mera ond än god; flertalet af
fetischema äro till för att blidka den onda makten och afvända dess vrede.
När menniskan dör, går hennes ande att vistas i ödemarkerna. Der
fortsätter hon samma lif som under lifstiden; sålunda idka andarna jordbruk,
handel m. m., men allt i för de lefvande osynlig måtto. De ondas andar
besöka stundom byarna om nätterna för att stjäla höns o. dyl. Om någon
skilnad i den godes och ondes tillvaro efter döden nämnes ej; dock söka
de lefvande att straffa en afliden brottsling genom att ej på hans grafhög
utsätta de kalebasser och lerkärl, som han anses behöfva efter döden.
Bland Bakongos finnes en religiös sekt kallad »M’Kimbas». Dessa
rekryteras från unga män, som gå att för ett, två eller tre år lefva i
ödemarkerna, afskilda från sina öfriga stamförvandter, hvilka de endast se, ¿lå
de tillföra dem födoämnen. M’Kimbas äro förbjudna umgänget med qvinnor,
samt lära sig ett särskildt språk, som de tala sins emellan. De äro
vanligtvis hvitmålade öfver ansigte och bröst, samt bära kring midjan ett slags
vid styfkjol, gjord af säf, som står ut likt en krinolin. När M’Kimbas
slutligen återvända till sina byar, blifva de vanligen felischmän. De hafva
nämligen under sin långa vistelse i ensamheten satt sig in i örters bruk
och en del af naturens hemligheter samt sin stams traditioner och sägner.
Dödsstraff för förbrytelser tillämpas ofta bland Bakongos och på det
mest grymma sätt. Flere ‘gånger har jag passerat höjder, på hvilkas toppar
syntes pålar, nedslagna i marken, och hvilka af mina svarta följeslagare
betecknades såäom grafvårdar öfver lefvande begrafna brottslingar. Ett annat
slags dödsstraff är att afhugga den dömdes armar och ben samt kasta den
stympade kroppen i någon flod till föda för krokodiler och fiskar.
Lukungu i maj 1884. P. Möller.
Ö8ter8jÖn8 fy8i8ka geografi. Mot slutet af föregående är utkom i
Hamburg ett arbete med titel: Beiträge sur Geographie der
Ostsee von Dr. Carl Ackermann (Hamburg, Otto Meissner). Detta arbete
innehåller en särdeles omfattande och mångsidig framställning af allt, som
sedan Etzels och Bolls dagar blifvit uti tryck offentliggjordt angående
Östersjöns fysiska förhållanden. För detta inhafs geologi, hydrografi, meteorologi
och biologi redogöres utförligt, och författaren har i dessa afseenden
utsträckt sin framställning äfven till de Östersjön omgifvande och till dess
vattenområde hörande landsträckorna.
Något egentligen nytt finner man emellertid icke uti detta arbete, som
till ersättning innehåller i det närmaste allt hvad af andra blifvit såsom
vissa resultat framlagdt. 1 de fall åter, der vetenskapen ännu icke falt den
afgörande domen emellan skiljaktiga åsigter, inskränker sig förf., med en
berömvärd opartiskhet, till ett framläggande af de skäl, som tala för och emot
de olika meningarna. Vi tänka härvid i synnerhet på förf:s förtjenstfulla
referat öfver dev vid skilda tidpunkter framstälda försöken att förklara
tillkomsten af de öfver hela norra och mellersta Tyskland spridda
minnesmärkena från glaeialperioden, bestående af dels skiktade ler- och sandlager,
dels rullstensblock, dels räfflor i klippytor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
