- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 4 (1884) /
241

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den tiden är nu förbi. Våra nuvarande vetenskapsmän tala ej heller
mera om »hafsberg» och »hafsdalar», såsom fallet var på Torbern
Bergmans och Kants tid. Den gamla uppfattningen, att bergskedjorna,
då betraktade som ett slags jordens skelett, »la charpente du globe»
(ossalura globi), fortsättas under* hafsytan, öfver hvilken
deras.spetsar här och der uppdyka under form af oceaniska öar, har för
alltid förlorat sina anhängare. Man vet nu, att hafsbottnens ojemnheter
ingalunda kunna jemföras med fastlandets ihöga berg och djupa
dalar».

Hafsbottnen skulle i det stora hela för åskådarens blickar te sig
som ett enformigt slättland, påminnande om den ryska steppen med
dess flacka terrängvågor. (Hafsbottnens lutning vid det största
upplodade djupet i närheten af Kurilerna, eller 8,513 meter, förhåller sig
till våglängden som 1 till 26, en lutning, som mycket ofta
förekommer på de mest trafikerade chausséer.) Orsaken härtill finna vi
der-uti, att hafvets botten ej i likhet med fastlandets yta är utsatt för
atmosferens fiendtliga angrepp, genom hvilkas förstörande verkan den
torra jordytan erhållit sitt nuvarande söndersplittrade utseende, utan
tvärt om skyddas mot erosion och förvittring genom det mäktiga,
deröfver hvilande vattenlagret. Denna flackhet befordras ytterligare
deraf, att bottnens redan från början grunda depressioner äro utsatta
för att uppfyllas med det s. k. »hafsslammet», till större delen bildadt
af kalk- och kiselskal,. tillhörande i hafvet lefvande mikroskopiska
djur och alger, hufvudsakligen Globigeriner, Radiolarier och
Diato-macéer, hvilka vid sin död sjunka till bottnen och förvandla denna
till en enda stor begrafningsplats. Utjemningsprocessen kan försiggå
dess mera ostördt, som hafsvattnet på de stora djupen i följd af det
der rådande ofantliga hvdrostatiska trycket är underkastadt endast så
högst obetydliga rörelser, att dessa ingalunda ega förmågan
åstadkomma märkbara undulationer på den underliggande fasta ytan.

Den djupaste punkt, Travaillcurfunnit i Biscaya-bugten, eller
5,100 meter, är belägen på 44° 48’ 30" n. br., 7° 0’ 31" vestl. long.
från Paris, d. v. s. ungefär på Santanders meridian och under samma
bredd som Bordeaux. Såsom en måhända ej onyttig jemförelse vilja
vi här påminna om, att Mont Blanc, Europas kulminerande punkt,
endast är 4,810 meter högt. Det största hittills med fuli säkerhet
uppmätta djupet är funnet af Tuscarora i Stilla Hafvet öster om
Kuri-lema (SO om Urup) och uppgår till 8,513 meter, hvilken siffra dock
är lägre än den man har för Gaurisankar, jordens högsta punkt, eller
8,840 meter. Summan af den största höjden och den djupaste
depressionen är alltså icke fullt så stor som skilnaden mellan jordens
halfva polar- och eqvatorialgenomskärning (21,375 meter).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1884/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free