Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställer — för att nämna ett bland många — observatoriet i Toulouse
utmärkta, genom s, k. inregistrerande instrument automatiskt
tecknade kartor, framställande fjolårets meteorologiska kurvor.
Synnerligen egendomligt är dervid att iakttaga de barometriska depressioner,
som förorsakades genom den väldiga Krakatau-katastrofen i
Sundasundet i augusti 1883.
Vid detta tillfälle vilja vi icke med tystnad förbigå en sinnrikt
konstruerad meteorologisk apparat, den s. k. aneniogenen, hvilken
väcker allmän uppmärksamhet. Den utgöres hufvudsakligen af en
kolossal jordglob i relief med en stor mängd öfver hafspartierna
re-guliert spridda små rörliga vindflöjlar (kontinenterna deremot
sakna-sådana). Dess uppfinnare, biskopen af Pamiers, mgr Rougerie, tror
sig på experimentelt sätt kunna visa, att den af jordens rotation
ut-öfvade mekaniska inverkan är den förnämsta orsaken till rörelserna
i vår atmosfer, då han nämligen genom att medelst elektricitet
försätta denna glob i en starkt roterande rörelse får flöjlarna att intaga
olika ställningar, i det stora hela motsvarande de allmänt erkända
konstanta vindriktningarna på jordens yta. Genom höjning och
sänkning af kontinenternas ränder frambringas märkbara förändringar i
de närmast land placerade flöjlarnas riktning, hvarjemte man är i
tillfälle att konstatera, det så väl upp- som nedstigande luftströmmar
bildas genom globens omsvängning.
Denna åsigt om jordrotationens inverkan på vindarna, som redan
för länge sedan blifvit uttalad af engelsmannen Hadley och senare
upptagits och utvecklats af den store meteorologen Dove, har, såsom
bekant, funnit ett starkt stöd i Baërs ryktbara teori om flodernas
stratidbildning. Likaledes lemnas ett stöd för denna mening af
de bekanta rön, som blifvit gjorda på den dubbelspåriga
Hamburg-Harburg-banan, hvilken är bygd på en för sådana iakttagelser
synnerligen egnad elastisk mark (torfjord) och dertill har en nära N—S
riktning (hvilken senare omständighet af många tillskrifves en
särdeles stor betydelse). Det befinnes här, att det östra spåret, som
endast befares från söder till norr, ständigt förskjutes mot Hamburg,
under det att det vestra, hvilket trafikeras i motsatt riktning, allt
mera tränges söder ut. I och för sig sjelf är detta ej något
särdeles öfverraskaqde fenomen, hvilket deremot torde kunna sägas vara
fallet med den fullt konstaterade iakttagelsen, att till följd af
lokomotivets genom jordrotationen förorsakade tryck på den högra skenan
(d. v. s. det vestra spårets vestra och det östras östra) denna
förskjutes i ofvannämnda riktningar vida mer än den venstra.
Doves teori kan formuleras sålunda: »då jordytan under lägre
bredder har en större rotationshastighet än under högre, så måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
