- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 4 (1884) /
276

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litet chokolad. Vi funno, att isflaket ej låg på större afstånd från
Littleton Island än cirka 300 fot, och att ny is bildat sig mellan
detsamma och ön. Vi visste då och länge sedermera icke annat, än
att vi voro vid Northumberland-ön, som ligger en hel latitud
sydligare. Det syntes icke omöjligt att komma till land; en af oss gick
ut på den nybildade isen och närmade sig det på en 60 fots afstånd.
Vi lastade båtarna och gåfvo oss i väg utefter nordsidan af flaket.
Men just då uppblåste en skarp nordostvind och dref oss tillbaka.
Samtidigt uppdök för våra blickar Polaris med ånga och segel, sökande
sig väg öster ut genom isen. Vi satte ett kautschukstäcke på en åra och
lät det fladdra för vinden, men fartyget märkte oss icke och försvann
bakom ön. På eftermiddagen, befalde oss Tyson att göra ett nytt
försök med en båt att hinna ostlandet, dit vi visste Polaris hafva gått.
Eskimåerna befunno sig då på vestsidan af flaket och skulle ej hafva
kommit med oss. Kocken, som var mulatt, ansåg utan tvifvel sin
hudfärg bjuda honom att dela eskimåernas öde och gick tillbaka till
dem, lemnande de hvita männen. Vi andra hade tagit till princip
att lyda Tvsons befallningar. Sedermera icke blott räddade dessa
eskimåer oss alla genom sin jagtkonst från en ömklig död, utan
vårdade i synnerhet Tyson, hvilken funnit för godt att slå sig ned i
deras snöhus, som ett barn under hans sjukdom. Emellertid lyckades
vårt försök ej bättre, än att vi fingo skatta oss lyckliga att,
hoppande och balanserande på hala isstycken, komma tillbaka till vårt
flak. Vi uppdrogo båten med dess förråd i synnerhet af brödsäckar,
men orkade ej, uttröttade som vi voro, att släpa den med oss öfver
flaket;’vi uppsökte derpå eskimåernas lägerplats och insomnade åter
till bättre tider.

Då vi vaknade på morgonen den 17 oktober, funno vi, att den
större delen af isflaket med båten, dess förråd och huset var skild
från oss, som voro på den mindre delen, hvilken mätte cirka 450
fot tvärs öfver. Vi funno också, att nordostvinden drifvit denna del
med oss vester ut, der vi kunde se land, och sålunda aflägsnat oss
från den kust, der fartyget låg. Vi byggde oss några snöhus oph
sökte tills vidare inrätta oss så godt vi kunde. Under de följande
dagarna var det dimmigt, men sedan mist/en skingrat sig, fingo vi
till vår stora glädje den 23 sigte på vårt gaml$ större isflak, som
med båten och huset drifvit samma väg som vi. Vi hade vår mesta *
proviant på det mindre flaket, och det var framför allt af vigt att
halla ihop hvad vi egde; vi lyckades också efter mycken fara och
. strängt arbete föra till oss båten med dess förråd. Den ¿4 gjorde
vi en ny tripp öfver till flaket, hemtade från huset några pålar,
förfärdigade en siiide och foro under de tre följande dagarna på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1884/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free