Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i etnografiskt hänseende vigtiga stammar, som, bosatta inom
stepp-regionen (ofvanom 10" n. br.), äro grannar med de sydligare
nubi-erna och bedjafolken, men på grund af sitt arabiska språk förklara
sig sjelfva som afkomlingar af invandrade araber och således
stamfrämmande för alla hamitiska och nubiska folk. Det är också om
dessa stammar, hvilka utgöra hufvudmassan af befolkningen i
egyptiska Sudan norr om 10°, som den af Hartmann väckta striden
egentligen rör sig. Han förnekar nämligen på det bestämdaste deras
arabiska ursprung och räknar dem, liksom bischari, nuba, galla,
njam-njam och alla andra, till sin stora afrikanska folkstam, nigritier. Den
omständigheten, att här afsedda stammar uteslutande tala arabiska*
betyder i hans ögon intet, då det ofta händt, att det genom religionen
herskande språket undantränger ett ursprungligt, såsom t. ex.
kop-tiskan i Egypten fått vika för arabiskan. Men vid närmare påseende
hvilar dock detta resonnemang på mycket lösliga grunder. För
det första har förhållandet i Egypten varit ett helt annat. Dit
kommo araberna i stora skaror efter hvarandra under flere
århundraden och upprättade ett fullständigt ordnadt rike, der icke blott
religionens utan äfven, hvad mera betydde, det officiela statslifvets
språk var uteslutande arabiska. In i Sudän hafva araberna, eller
rättare sagdt turkar och arabiserade egypter, inkommit först i vårt
århundrade och i relativt obetydligt antal, och deras myndighet
inskränkte sig en lång tid blott till skatteutkräfning. För det andra
kan ett sådant inflytande af den herskande klassens, religionens och
literaturens språk blott småningom göra sig gällande bland bofast*
tätare befolkning, ordnade sociala förhållanden och skolundervisning**
och hvad af allt detta fans väl bland Sudans nomader för blott 30
år sedan, eller finner man väl ännu i dag annat än ytterst
obetydliga ansatser till något dylikt? För det tredje, och kanske mest
betydande, skiljer sig det arabiska språket i Sudän icke obetydligt från
det i det egentliga Egypten gängse och påminner med en hel mängd
för egypterna alldeles obekanta ord om den äkta arabiskan i Nedsjd*
som mer närmar sig den klassiska arabiskan, än det i Syrien och
Egypten herskande vulgärspråket. Detta vore nu ett alldeles oförklarligt
förhållande, om Sudäns nomader skulle fått sin arabiska från de
inkomna egyptiska soldaterna och embetsmännen. Då för öfrigt genom
Brownes och Bruces resor är faststäldt, att redan i förra århundradet
arabiskan var det enda talade språket, ej blott bland nu ifrågavarande
stammar, utan äfven i en stor del af Där-Fur och det vester derom
belägna sjelfständiga sultanatet Wadai, så måste Hartmann
naturligtvis medge, att här faktiskt föreligger en invandring i största skala
från Arabien (ty från Egypten kommo araber först för 60 år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
