Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tell-el-kebir, »stora kullen» (sept. 1882), sände nu (mars 1883) general
Hicks m. fl. officerare att öfvertaga högsta ledningen af fälttåget i Sudän.
Men obekanta med landets språk och förhållanden inläto de sig på det
djerfva företaget att med alldeles otillräcklig styrka uppsöka Måhdin
i hans residens El-obéid. Detta ledde till den blodiga katastrofen vid
Kaschgil (söder om nyssnämnda stad), der efter tre dagars förtviflad
strid hela egyptiska armén, 10,000 man med öfver 1,000 officerare,
nedgjordes (mars 1883). Med denna afgörande seger blef Måhdins
makt varaktigt grundad, och de brittiska truppernas framgångar vid
Sawäkin hade deremot intet att betyda.
Nu vidtog Englands regering ett raskt och kraftigt steg, i sjelfva
verket det enda, som kunde, naturligtvis under förutsättning af ett
konseqvent fullföljande, gifva utsigt till någon varaktig framgång. Den
afsände till Sudän den ende man, som var fullt vuxen de
utomordentligt svåra förvecklingarna, Gordon pascha. Genast efter hans
ankomst till ChartQm (febr. 1884) syntes också modet växa hos alla
dem, som ännu ville vara regeringen trogna. Härtill bidrog i främsta
rummet Gordons bekanta manifest, som, alldeles missförstådt af den
om förhållandena djupt okunniga europeiska pressen, var en akt af
stor politisk klokhet, så mycket mer nödvändig, som den var en
förberedelse till det totala uppgifvande af det egyptiska Sudän, som då
var (och kanske ännu är) en del af engelska regeringens politiska
planer med Egypten och som derför specielt ingick i det Gordon gifna
uppdraget. Detta manifest erkände Måhdin som sjelfständig Emir
(furste) af Kordofän, och betydande nedsättningar eller fullkomligt
efterskänkande af alla skatter beviljades. Alla regeringsmonopol
upp-häfdes, egande och enskildt försäljande af slafvar medgafs, men
offentligt utbjudande af slafvar liksom all slafjagt var fortfarande
förbjudet. Samtidigt godtgjordes engelska öfversten Baker paschas
nederlag vid Sinkat (febr. 1884) genom Tökars eröfrande och general
Gra-hams segrar vid Teb och Tamanieb öfver Osmän Digma (mars 1884).
Allt syntes således lofva en god fortgång, men här stannade Englands
regering villrådig och vacklande på halfva vägen. Det såg nästan ut,
som om den hängifvit sig åt den obegripligt naiva föreställningen, att
med dessa framgångar vid kusten, hvilka ej hade det ringaste
inflytande på Måhdins maktställning, skulle general Gordon långt inne i
landet kunna’ ensam hålla stånd mot de upproriske, som nu på alla
håll omgåfvo ChartUm. Alla med Sudäns förhållanden verkligt
förtrogne män i England och Tyskland, framför allt den gamle berömde
resanden Baker, tröttnade icke att på det mest öfvertygande sätt
uppvisa den alldeles klara och oundvikliga följden af det redan tagna
steget, Gordons afsändande till krigsskådeplatsen. Blott genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
