Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larne af landet ej äro fullt så vanlottade, blifva dock maskorna der
temligen glesa. Bland linier åt detta håll äro fyra af en större
internationell betydelse, i det de förmedla telegrafkorrespondensen till
lands mellan Europa och Asien. Af dessa gå, tre öfver
Kaukasus-bergen mellan Svarta och Kaspiska hafven, en ledande från
Astra-rhan till Baku, en från Rostow vid Don till Tiflis samt den tredje
från Taman, vid ingången till Azowska sjön, också till Tiflis, från
hvilken sistnämnda stad korrespondens är öppen på Persien öfver
Djulfa, på asiatiska Turkiet förmedelst linien utefter Svarta hafvet
till Sinope samt slutligen till det transkaspiska området först genom
en luftlinie till Baku och sedan genom kabeln Baku—Krasnowodsk.
Den fjerde eller ost-ryska linien är den, hvilken — såsom vi längre fram
få se — från Jekaterinenburg och Kamischlow förer öfver till ryska
Sibirien och under en ofantlig sträcka fortsätter ända till Asiens
ostkust. För öfrigt träffas de östligaste ändpunkterna af det europeiskt
ryska nätet i Irbit, Orsk och Uralsk.
I Turkiet och dess nuvarande grannländer förstördes
telegraf-ledningarna till stor del under senaste rysk-turkiska kriget, men hafva
åter satts i brukbart skick och t. o. m. utvidgats åren 1881—83, så
att telegramutbyte mellan Osmaniska riket och det öfriga Europa
norrut nu eger rum öfver Serbien, Bosnien och Herzegovina samt
Bulgarien, hvilka tre sistnämnda länder, i likhet med Serbien, numera
bilda egna telegrafstater, hvarjemte en ny kommunikationslinie
upprättats mellan Turkiet och Montenegro öfver Dulcigno.
Tätast äro emellertid, som sagdt, det europeiska telegrafnätets
maskor i England och Centraleuropa, och i all synnerhet i dervarande
stora hufvudstäder *. London, Paris, Berlin och Wien, och tillåta vi
oss här nedan lemna några mera detaljerade upplysningar derom.
Med afseende på luftliniernas stöd märkes, att man i Europa till allra
största delen använder stolpar af trä, dels beredt, dels oberedt, men
äfven, fast i ringa utsträckning, metallstolpar, såsom på vissa
sträckningar i Schweiz, Frankrike, Tyskland och Holland. Men dessa stöd,
liksom luftlinierna i sin helhet, äro dock lätt utsatta för att skadas
eller förstöras af mångahanda mekaniska, atmosferiska och andra
inflytelser, och* ingen beredelsemetod kan fullt undanrödja
förstörelse-orsakerna. Detta har föranledt, att man redan tidigt, men framför
allt under det senaste, decenniet börjat rikta blicken på underjordiska
linier såsom en lämplig ersättning för luftlinierna.
Med underjordiska ledningar har man gjort försök redan från
telegrafens barndom. Den första linie af denna art lades 1839 mellan
Paddington och Draytori i England, den andra är linien Berlin—
Gross Beeren, hörande till året 1847. I Preussen vann detta anlägg-
Tmer 1885. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
