- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 5 (1885) /
107

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna beskåda platsen. Floden har vid forsen en bredd af omkring
en verst, strömfåran är beströdd med stenar, öfver hvilka vattnet
bryter sig en skummande väg; de hvita vågorna jaga hvarann i
oregelbundna bränningar genom den halfannan verst långa forsen,
framkallande ett imponerande brus.

Till höger vid stranden reste sig brant ur vattnet en af dessa
sönderspruckna groteska klippformationer, som så ofta påträffas vid
Angara. Från berget lösgöra sig småningom väldiga, obeliskformade
massor, sammansatta af på hvarandra hvilande horisontala lager, ofta
stödande sig på én ytterst smal bas. Vatten tränger in i remnorna,
och då det fryser, sprängas klippstyckena af isen allt längre från
hvarandra. Småningom bringas obelisken sålunda ur sitt
jemnvigts-läge, och klippmassan störtar ned i floden. Under tidernas lopp
bildas häraf på många stälfen vid bergets fot en dossering, som tillåter
fotgängaren att bana sig en mödosam väg längs stranden. En känsla,
liknande sig till bäfvan, griper oemotståndligt vandraren, som för
första gången blickar upp emot de lösryckta öfverhängande
klippstyckena, hvilka synas skola genom minsta luftdallring kunna bringas
ur balansen. Tillspord, om det ej var förenadt med fara att gå
under dessa söndertrasade tvärbranta klippor, svarade en af
strandborna: »Nog fördas vi der och Gud är barmhertig».

I sjelfva forsen finnas tvänne farleder eller »portar», genom
hvilka farkosterna kunna nedsläppas. Den ena, vid venstra stranden,
är så grund, att den kan befaras endast af små båtar. Vi hade icke
långt qvar af dagen och beslöto att taga någon kännedom om’ denna
farleds djup, strömhastighet och andra omständigheter. Det var
emellertid nära deran, att vi fått göra en allt för intim bekantskap
med forsen. Roende emot strömmen, för att minska båtens
hastighet, begynte vi släppa oss ned. Samtidigt sökte man med stakar
hejda båtens fart och afhålla den från stenarna. Det oaktadt
begynte strömmen få ett betydligt öfvertag, då plötsligt rakt i vår väg
upptäcktes en klippa, öfver hvilken vattnet bröt sig. Vi gjorde
försök att stanna båten, men bägge stakarna brusto, och årorna
förmådde intet mera uträtta. För alla händelser var emellertid ankaret
klart och kastades nu i sista ögonblicket samt lyckades hejda båten
ett par famnar ofvan undervattensklippan. Efter några
ansträngningar fingo vi en lina till land och halade oss bort ifrån vårt
obehagliga läge. Sedan vi åter kastat ankar något högre upp, firade vi
oss småningom ned i forsen, derunder verkställande nödiga
mätningar. Det började skymma, då vi slutat och återvände till lodjan,
som under tiden hade anländt och ankrat ofvanför forsen. Följande
morgon begyntes undersökningen i hufvudrännan, sedan vi haft ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1885/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free