- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 5 (1885) /
170

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uhg. När så familjen växer till och förökas, hvilket går mycket
fort i Afrika, uppstå sidogrenar af densamma, hvarje gren med sin
hufvudman, och sålunda uppkomma underkonungar och höfdingar.

Som nämnts afgöras de flesta stridigheter medelst »palaver». Om,
såsom ganska sälian händer, fiendtligheter utbryta mellan tvenne
grannar, tagas nästan aldrig gevären med ut i »kriget», utan
bombarderar man hvarandra med stenar, tills man kommer i handgemäng, då
huggare, sablar, knölpåkar och spjut tjena som tillhyggen. Med
spjuten stickes ej, utan endast hugges, emedan meningen icke är att döda.
utan endast göra fienden oduglig till strid. Först om någon blir
dödad, kommer striden att antaga en mer allvarsam karakter. Den
dpdades parti upptändes då af ett sådant raseri och hämndbegär, att
allt motstånd oftast varder omöjligt. Gevären användas nu efter bästa
förmåga, och ju fler som bli dödade, desto fullständigare är hämnden.
Fiendens by utplundras, husen nedrifvas och brännas. Anses
hämnden tillräcklig, slutes fred. Om deremot någon hämnd icke kan tagas,
emedan fienderna flytt, kunna dessa aldrig mer återvända till sin
förra boningsplats, utan få gömma sig så långt bort som möjligt
från densamma, djupt in i stora, öde skogar, der de sedan föra ett
eländigt lif i ständig fara för att blifva upptäckta och dödade.
Blodshämnden är en vigtig pligt, som åligger äldste sonen eller brodern till
den mördade eller i striden fallne. Om tvänne varit med om mordet
kan, sedan den ene blifvit dödad, den andre köpa sig fri från
hämnden genom att betala 50 & 60 £ eller ock lemna sin hustru, hvilket
senare dock nästan aldrig inträffar.

Till tecken af sorg aflägga den dödes slägtingär det vanliga
höftklädet och alla prydnader, och bära endast ett rep kring lifvet med
en framtill nedhängande liten smutsig tyglapp och gå för öfrigt så
snuskiga som möjligt; bland annat ingnida de hela kroppen med gul
lera och annan smörja, så att de se högst vederstyggliga ut. Hela
byn visar sitt deltagande i sorgen genom att afhålla sig från alla
dansar och nöjen. Under de första tre månaderna af denna tid
uppstämmas hvarje natt sorgesånger vid den dödes hus. Sorgen varar
tills hämnden utkräfts. När en fiende slutligen blifvit dödad, förändras
med ens sinnesstämningen i byn. Hvar och en tager på sig det
grannaste tygstycke han har, och på samma plats, der förut
sorgesångernas hopplösa, hjertslitande toner uppstigit i den stilla natten,
anställas nu flere dagar å rad glada, lifvade krigsdansar under sång,
hornstötar, gevärssalvor och ett bedöfvande larm af trummor.

Ba-kwileh hafva lagar, som de strängt hålla på. Den, som
ljuger på någon, måste till den förorättade betala flere £. Om någon
stjäl, hvilket aldrig sker i den by han är bosatt, utan alltid från en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1885/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free