- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 5 (1885) /
172

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tortyren upphörde då genast, repen lossades, och det beslöts, alt
han till straff för sin stöld skulle erlägga i böter 10 getter, i värde
motsvarande 180 kronor.»

Sjukdomar äro få bland Ba-kwileh. Febern går allmänt, men
har sällan dödlig utgång. Den sätter sig förnämligast i hufvudet och
förorsakar patienten en brännande hufvudvärk. Bergsbon får ofta
feber, då han en längre tid vistas vid kusten. Värk i bröst och
hjerta är äfven vanlig. Syfilis och andra utslagssjukdomar äro de
allmännast förekommande. Uppe på berget gå de dock ej så mycket
som vid kusten, der byar finnas, hvilkas hela befolkning är
nedsmittad af denna förfärliga sjukdom. Rysligt är att se små barn på 1
å 2 år pinas i densamma med mun, näsa och större delen af
ansigtet för öfrigt samt en del af kroppen betäckt af stora sår. Många
barn och äfven flere fullvuxna dö i denna sjukdom.

Många hafva ett sjette finger på hvardera handen, andra på endast
en hand. Detta bifinger utgår från lillfmgrets rot, är försedt med en
nagel som de öfriga och vanligtvis enledadt och rörligt, men utgör
ofta en simpel’ köttutväxt, formad som ett finger med nagel.

Albinos förekomma rätt talrikt. Denna egenhet tyckes gå i ari
inom vissa slägter, och de flesta äro qvinnor. Ögonen äro rödbruna.
De se vämjeliga ut med sin hvita, sjukliga hudfärg, som alls icke
liknar europeens.

Ett nyfödt barn erhåller namn efter den person, som först tager
hand om det. Om ett barn dör, sotar modern ansigtet till tecken af
sorg. Alla, som dött en naturlig död, begrafvas inuti huset. Om en
man fallit i strid eller blifvit mördad, begrafves han utanför huset
vid dess främre vägg. Under de fyra första nätterna efter
begraf-ningen hålles en eld brinnande på grafven. När en framstående man
dör, ankomma invånarne från en mängd, ofta långt aflägsna byar
för att öfvervara begrafningen. Byns alla män, qvinnor och barn
tjuta i kapp omkring liket, och tårar rinna i strömmar. Det är
förvånande att se med hvilken skicklighet alla, icke minst de små
barnen, förstå spela en verklig och gripande sorg. Liket svepes af
qvin-norna i en mängd granna tygstycken och nedlägges derpå i den med
bark och bambumattor klädda grafven. Vid begrafning af Letongo,
Mapanjas tappraste man, som föll i en strid mot Mokundo- eller
Mungo-folket förlidet år, tillgick den af oss svenskar bevittnade
begrafningen på följande sätt, som en af oss på annat ställe
redan skildrat: ”Då vi kommo till sorgehuset, funno vi derstädes

församlad hela byns qvinliga befolkning, hvilken under högljudd gråt
och lidelsefulla åtbörder gaf sina känslor luft. På en bänk utanför
huset låg den döde betäckt af brokiga, dyrbara tyger. Omkring ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1885/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free