Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt följande morgon fortsatte vi resan uppför floden, som mer
och mer smalnade och ofta genom vattenfall eller s. k. quebradas
lade hinder i vägen för vår fortkomst. Vid passerandet af dessa
forsar sprungo indianerna i floden och drogo, ofta med stor
svårighet, kanoten genom det sjudande och hvirflande vattnet.
Beundransvärd var dervitj deras förmåga att hålla den ranka båten i jemvigt
och att, huru än strömmen kastade, möta den med stäfven. Då
solen började bränna allt hårdare, togo vi land vid Gmokul, en liten
plantage på flodens venstra strand, der vi af de välvilliga invånarna
undfägnades med en riklig frukost, bestående af i glöden stekta
fullmogna bananer och soltorkad fisk. Hyddorna, tre till antalet,
voro-så små, att det var svårt att begripa, huru den till mer än 20
personer uppgående befolkningen kunde få ens dräglig liggplats under
deras tak. De voro mycket låga, vårdslöst uppförda af kluTna
palmstammar och täckta med blad af kokospalmen. Bohaget utgjordes
af några klumpiga stolar, öfverdragna med skinn af jaguar eller
tvättbjörn, samt talrika sängar eller snarare sofställningar af palmspjel.
Ingen härd fans, utan maten kokades på marken utanför husen.
Något efter middagstiden lemnade vi Tiliri och gingo upp för en af dess
bifloder, Uren. Denna var betydligt smalare, grundare och stridare
än Tiliri, och endast långsamt kröpo vi fram mot vårt mål, Sipurio.
Då vi ändtligen landade der, voro våra indianer, tydligen ej vana
vid en så forcerad resa, alldeles uttröttade.
Vid stranden väntade oss vårt blifvande ressällskap, biskopen af
Costa Rica och Mr. Lyon, en amerikansk f. d. sjöofficer, som bott
nära tjugo år här vid gränsen af indianernas område och genom ett
vänligt och hofsamt uppträdande förstått vinna deras förtroende.
Sedan flere år tillbaka gift med en talamancansk >konungadotter>
var han fullt mäktig indianernas språk oeh skulle derför blifva oss
till stor hjelp under våra förestående vandringar bland Talamaneas
sjelfständiga och mot främlingen misstrogna infödingar. Vid Sipurio
funno vi godt herberge i den blott ett år gamla missionsgården, ett
temligen rymligt hus uppfördt af spjelor af kålpalmens stam, liksom
de hyddor vi förut gjort bekantskap med; här fans dock brädgolf, och
huset var afdeladt i fyra rum, af hvilka det största tjenstgjorde som
kyrka.
Trakten omkring Sipurio är väl röjd och visar flere stora
plata-narer eller bananasplanteringar. De här bosatta indianerna, 4
familjer, äro jemförelsevis civiliserade, och några af dem förstå spanska;
de visade sig särdeles välvilliga och tjenstaktiga och voro mig till
mycken hjelp under de exkursioner till lands och vatten, hvilka jag
företog vid Sipurio. Landet mellan Uren och Tiliri är föga kuperadt*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
