Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att skaffa mig en vägvisare till den »svarta sjön», som skulle finnas
en dryg dagsresa längre bort, högt upp bland bergen. Sjön finge
ej besökas af andra än dem öfverstepresten förde dit, ty mäktiga
gudar bodde i sjön och fordrade att behandlas med vördnadsfulla
ceremonier; i annat fall skulle sjön stiga öfver sina bräddar och
öfversvämma hela Koktu-slätten. Möjligen ligger en forntida eruption
till grund för denna sägen.’
Vi sökte förgäfves några spår efter den spanska munkkolonien i och
på marken, men funno deremot flerstädes indianska grafvar sådana jag
ofvan omtalat dem, och gamla öfvergifna palenques, hvilka visade, att
för ej så långt tillbaka i tiden Koktu varit en vida betydligare ort än nu.
Från Koktu begåfvo vi oss sålunda efter tvänne dagars vistelse
der-städes på återvägen, då tydligen vår väntan var förgäfves, och
indianerna tycktes fast beslutna att undvika all beröring med oss. Samma
omvexlande marsch förestod oss nu uppför och nedför skogrika berg,
genom floder och taggbuskiga moras; nu gick det dock i raskare
takt, ty vägen var jertiförelsevis upphuggen och vi vana vid densamma.
Vid Akbeta, Kukuti, Dikobilnjak, Schinubrinjak, Najvla, öfverallt
mot-togos vi med glada och vänliga helsningsrop af detta godmodiga och
förtroendefulla folk, som redan betraktade oss såsom gamla bekanta och
vänner. Gästskänker saknades ej heller, och huru raskt än färden gick,
mottog min etnografiska samling mången värdefull tillökning. Vi sökte
efter bästa förmåga återgälda deras vänlighet, och de mest olikartade
saker fingo tjenstgöra såsom presenter eller bytesmaterial. Då vi
kommo till vårt nattläger, hade jag ej heller q var ett enda blad tobak
och knappast nödiga gångkläder. Vid Najvla mötte vi våra hästar, och
i mörka natten sträckte vi ut i skarpt traf för att på Antonios
enträgna begäran tillbringa natten i hans residens, Tounsela. Floden
Lari afkylde med ett kallt bad ifvern hos både hästar och ryttare, och
våta och frusna — fastän temperaturen var ett par och tjugu grader
— kommo vi till Antonios rymliga hus, der vi efter en supé af
stekta bananer och torkad fisk snart fingo njuta välbéhöflig hvila.
Följande dag kommo vi åter till vårt talamancanska hem Sipurio.
Genom Mr. Lyons och Antonios ihärdiga bemödanden och kanske
äf-ven genom den personliga beröring en del af indianerna haft med
oss under Koktu-färden förmåddes några dagar efter vår återkomst
ett större antal af dem — 2- till 300 — att samla sig vid Sipurio, för
att höra den nya läran, men troligen i första rummet i hopp att få
skänker. Efter messor och predikningar, hvilka helt summariskt
tolkades för åhörarna, döptes ett hundratal, mest barn och qvinnor.
Derefter anstäldes gästabud, hvarvid svin, höns, bananer och chicha
konsumerades i väldiga qvantiteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
