Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacker naft med sval, lätt och angenäm luft. Tidigt följande morgon, d. 8,
lemnade hr v. Hammerstein och jag med en vägvisare hyddan, för att
bestiga Piken. Efter att hafva stigit ytterligare 120 till 150 m. brant uppför,
gingo vi på bergets östra sida öfver till den södra och nedstego i en djup
dal eller ravin, som skiljer Molio-ma-Etindeh från Etindeh. Dalens botten
ligger på detta ställe omkring 200 m. Öfver bergets fot och genomporlas af
en liten bäck med kallt, klart källvatten. Dalen sträcker sig först från V.
till 0 och vänder sig sedan åt SO. Sedan vi fylt våra fältflaskor ur bäcken,
följde vi dennas lopp ett litet stycke och började derpå klättra uppför
Etindeh, som var så brant, att vi som oftast måste taga händerna till hjelp för
att komma upp. Ändock uppstego vi tydligen på den mest tillgängliga delen
af berget, nämligen på en bred ås, som från Etindehs spets sträcker sig
ned mot Molio-ma-Etindeh. Den förut omnämnda jagtstigen hade upphört
vid bäcken, och uppe på Etindeh syntes intet spår af menniskors dervaro.
Här och der påträffades en ‘föga begagnad djurstig, som vår vägvisare
påstod vara gjord af en stor apa, »äoaki».1 Berget är ända till toppen
be-klädt med skog och täckt af ett tjockt lager röd lera, så att stenen på högst
få ställen skjuter i dagen. Af denna lera, som äfven betäcker slätterna
omkring berget, tillverka negrerna sina lerkärl. Uppkomna på toppen funno
vi berget insvept i täta moln, så att vi kunde intet se af den härliga utsigt,
som denna plats erbjuder vid klar väderlek. Bergets öfversta del bildar en
endast tvenne famnar bred kam, sträckande sig från ONO till VSV.
Utefter dess södra kant går ett fotshögt bröstvärn af sten, på hvars andra
sida bergväggen stupar lodrätt ned i en flere hundra fot djup afgrund. På
norra sidan är berget mindre brant, men dock svårtillgängligt. Här uppe
var mycket tyst och stilla, synnerligast som det för tillfället var fullkomligt
lugnt. Endast tonerna från en liten befjädrad sångare uppstego klart från
bergets lägre -del, och från söder hördes det dofva bruset af hafvet. Ljudet
fortplantas på. dessa höjder med en utomordentlig klarhet och tydlighet. Ett
bevis derpå fingo vi på ned vägen, då vår vägvisare, strax efter det vi
lemnat toppen, började ropa till sina vid jagthyddan qvarblifna kamrater och
strax fick ett tydligt förnimbart svar. Återkomna till hyddan åto vi frukost
af våra medförda konserver, under det våra 4 bärare satte i sig så väldiga
portioner ris, att det skulle varit tillräckligt för minst 10 hvite. Vid
11-ti-den bröto vi upp för att öfver Boando återvända till Mapanja. I närheten
af piken öster om densamma öfvergingo vi ännu en liten bäck, som
framflöt på bottnen af en djup ravin i riktning åt SSV. Den kommer från en af
de stora kraterbergen öster om piken och förenar sig längre fram med den
förut nämnda bäcken från Etindeh, hvarpå de med samlad styrka störta sig
utför klipporna i ett vackert, 15 m. högt fall, uppkalladt efter sin
upptäckare Thomson. • G. Valdau.
Svenskar i Afrika. Le mouvement Géographique, Kongo-statens
officiella tidning, innehåller allt emellanåt underrättelser om våra i den nya
statens tjenst anstälde landsmän. Vi hemta derur följande notiser:
Den första jernbro vid Kongo har blifvit konstruerad af en svensk, hr
Sjöcrona. Deii förbinder stränderna af floden Loufou, som utfaller i Kongo
pä dess venstra sida, nästan midt emot Isanghila. Bron består af starka
kablar af jerntråd, fastade i träden på flodens stränder. — Löjtnanten vid 1
1 Aoakin tyckes enligt negrernas beskrifning vaija en art chimpans; dep säges
bygga bo i träden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
