- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 5 (1885) /
306

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vis misstagit sig i uppgiften om öns undergang. I sjelfva verket var
detta feenare antagande nödvändigt vid alla försök att sammanställa
sagans innehåll med verkligt existerande länder. Det kunde ej anses
såsom något brott mot den tilltro, man ansåg sig böra sätta till en
uppgift af Plato, om man tillät sig att åt enskilda ställen af hans
berättelse gifva en tolkning, som ej var föranledd af ordalydelsen. Om
man derföre äfven ej kunde förvänta att återfinna Atlantis med dess,
enligt sagan, från Poseidon härstammande tio konungaätter i
oför-ändradt skick, så tvekade man dock ingalunda i att antaga det betydliga
rester blifvit q var efter katastrofen.

I medlet af det sjette århundradet af vår tidräkning lefde en
byzantinsk geograf, Cosmas Indicoplevstes, som om den bebodda jorden
hyste en föreställning af ungefär följande innehåll: 1 afseende på
jordens form återgick han, för att ansluta sig till den mosaiska
uppfattningen, till den redan af Aristoteles och andra framstående
vetenskapsmän öfvergifna föreställningen att jorden vore platt. Han antog vår
kontinent, Europa, Asien och Afrika, utgöra en stor ö, på alla sidor
omgifven af oceanen. Denna trodde han åter vara omgifven af en
annan kontinent och anför såsom skäl för ett sådant antagande
Platos autoritet. Men han trodde Platos uppgifter bero på en i någon
mån förvrängd tradition från Moses. Vidare att Platp hade orätt i
att förlägga Atlantis i vester, samt att de första inbyggarna på vår
kontinent ankommit i Noachs ark under den stora floden fran den
transoceaniska kontinenten.

Ett ordspråk säger: lyckan finnes der du ej finnes. En sådan
uppfattning var ej heller främmande i äldre tider: man förläde paradiset,
de lycksaligas öar eller de hesperidiska trädgårdarna till otillgängliga
trakter, dit det varit få dödliga förunnadt att komma. Ingenting var
derföre lättare än att kolonisera det fabelaktiga Atlantis med
stamföräldrarna till vårt i synd och olycka försjunkna slägte. Tron pa
dylika, lyckligt lottade länder var för öfrigt allt för allmän, att man
det ringaste skulle kunna förundra sig öfver hänsyftningar vid hvarje
lämpligt tillfälle till desamma.

Under deri egentliga medeltiden afstannade af lätt insedda skäl
försöken att belysa frågan om Atlantis; först återuppvaknandet af
den klassiska literaturen och upptäckten af Amerika uppväckte ock
denna fråga ur dess nära tusenåriga sömn. — Till en början höjde
sig nog röster mot att tillmäta berättelsen om Atlantis betydelsen af
någon hänsyftning till Amerika. Den spanska historieskrifvaren
Herrera framhöll, att man endast för att förringa Columbi förtjensl
hade velat i någon af Antillerna se Platos sagoland. Men många
skriftställare ansågo, att Amerika ej endast utgjorde en del af det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1885/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free