Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke göra sig gällande. Der finnas då allt för få mellantoner i skuggor ocli
dagrar. Perspektiven blifva förvridna af luftspeglingen, och man bedrager
sig på afstånden i en alldeles otrolig grad. Bergmassor, som äro långt
skilda från hvarandra, tyckas vara sammanhängande; linier och ytor, hvilka
löpa snedt emot åskådaren, se ut som om de gingo tvärs för honom.
Under middagstimmarna tyckas klipporna liksom skrumpna under solens obarm
-hertiga strålar och till och med deras färger äro förstörda. De röda
bergväggarna få i det bländande solljuset ett förbrändt utseende, och mot de
svarta skuggpartierna skimrar öknens töckenlika solrök med en trolsk,
metallisk glans, som saknar färg.
Under eftermiddagens lopp blir utsigten emellertid småningom klarare.
Solröken har lättat och ligger nu blott såsom en btå, genomskinlig slöja
öfveri landskapet. Dettas oändligt mångfaldiga detaljer blifva efter hand
skönjbara, och bergväggarna synas fläckvis öfversållade med fina
teckningar, liknande damastmönster af skuggor och dagrar. Bestämdare och
skarpare framträder hvarje utspringande parti; stratifikationens slingrande linier,
hvilka förut tycktes bilda ett kaotiskt virrvarr, ordna sig nu i perspektiv
af behagfulla böjningar, följande lagrens bugtande afskärningar. De
kolossala bergpyramiderna tyckas växa, deras långa smala utsprång, hvilka förut
tycktes vara hoptryckta och slutna tätt intill hvarandra, rycka nu fram, och
emellan dem blifva alkovlika fördjupningar synliga i ett blåaktigt
halfdun-kel. Tusentals former, förut osynliga eller otydliga, träda fram ur
djupen med liffull klarhet. Allt tilltager i skönhet, kraft och storhet. Hvad
som förut var stort, blir nu majestätiskt, det majestätiska blir sublimt, det
sublima växer utöfver våra sinnens måttstock och blir ofattligt. De i sig
sjelfva rika och kraftiga, men vid vanlig belysning icke öfverdrifna färgerna
börja nu lysa med fördubblad glans. Himlahvalfvet i vester står i lågor.
De spridda molnbäddarna reflektera den försvinnande aftonrodnaden och
lysa i orange och purpur. Genom öppningarna i de glänsande skyarna
falla breda strömmar af gult ljus snedt ned öfver bergens tinnar och
kammar, öfvergjutande dem med en strålglans, mildare än den vestra himmelens,
men dock likartad med den. Bergväggarnas öfversta lager synes höggult;
det derunder liggande är rosafärgadt, de stora fälten nedanför
sammansmälta i glänsande mörkrödt. Nu har sceneriet nått sin höjdpunkt. Det
öfver de ofantliga eldröda vidderna utgjutna solljuset återkastas i den djupa
canon och öfvergår der, blandad t med solrökens blånad, till ett haf af
purpur med en färg så rik, så kraftig och så ren, att betraktaren står nästan
andlös af häpnad. Huru storartad Colorado-canon i öfrigt än är, huru
majestätiska dess bildningar, huru rika dess arkitektoniska dekorationer än
må vara, det praktfullaste i dess sceneri är dock detta underbara färgspel.
Men solen sjunker och färgerna bränna icke mer. Skymning lägrar
sig öfver djupen; färgglansen stiger uppåt och utbreder sig öfver
firmamentet. Strålknippen af rosafärgadt ljus skjuta från den vestra horisonten tvärs
öfver himlahvalfvet för att på den motsatta sidan åter Samlas till en
blekröd båge, som likt en morgonrodnad skimrar just öfver den östra
synkretsens rand. Högre och högre stiger bågen, men bleknar och försvinner allt
efter som den stiger, och inga andra färger blifva qvar, än ett svagt
återsken från molnen i vester och de gapande afgrundernas glanslösa röda
färgton. Uti canon mörknar det allt mer; skuggorna blifva allt tätare och
stiga uppåt, inhöljande ättestuporna och de stora tempelformade bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
