Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För några ögonblick synas topparna af dessa väldiga pyramider liksom
simmande på mörkret, men så försvinna äfven de, och natten har bredt sin
mantel öfver Stora Canons under.»
Derefter höll professoren friherre G. von Duben ett föredrag om
svenskarna på Kamerunberget, hvilket föredrag kommer att meddelas i ett
följande häfte af tidskriften.
Slutligen förevisade riksantiqvarien H. Hildebrand en del af
sällskapet nyligen förvärfvade etnografiska föremål från Santalfolket i Indien samt
meddelade i sammanhang dermed några drag ur detta folks historia och
karakter. 1
Santalistan, beläget i Bengalen nordvest om Calcutta, på den stora
Vindhja-bergskedjans nordostligaste utsprång, är santalernas nuvarande
egentliga hemvist. Till ett antal af omkring 2 millioner bebo de till
öfvervä-gande delen detta land, hvars öfriga befolkning utgöres af halft
hinduise-rade urinvånare och en mindre del hinduer. Spridda kolonier af
santaler träffas dock söder om detta område, ända fram emot Balasur vid
Bengaliska viken. Sammanlagdt torde santalerna utgöra 3 mill. De tillhöra
de kolar iska folken, hvilka anses hafva bebott Indien före så väl
dravi-derna som dé ariska stammarna, till hvilka senare hinduerna, hufvudmassan
af landets nuvarande befolkning, höra. Forskningar, anstälda af den norske
missionären L. O. Skrefsrud, hvilken af indiska regeringen fått i uppdrag
att utarbeta en komparativ grammatik öfver de kolariska språken, hafva
gifvit vid handen, att kolarerna invandrat från nordvest öfver Hindukusch
och Pandsjab. Skrefsrud kallar dessa folk kervarer, hvilket namn, hvar-’
med de beteckna sig sjelfva, härledes af roten kar eller kejr (man,
men-niska).
De kervariska språken äro agglutinerande. Santal-idiomet, som rönt
mycket ringa inflytande af det ariska elementet, är särdeles rikt utrustadt
med afseende å så väl ljud som former och ordförråd. Det oaktadt har
det icke frambragt någon inhemsk bokstafsskrift. Först på senare tid har
en litteratur, med tillhjelp af Lepsii standard-alfabet, åstadkommits.
Oaktadt det sålunda ej kan blifva tal om någon upptecknad historia, saknar
folket ej kunskap om sin forntid. Minnena deraf fortlefva i en genom
tradition fortplantad, delvis mycket gammal folkdiktning, hvilken bevaras i sin
ursprungliga gestalt derigenom, att folkskalderna (murubi) i särskilda skolor
utantill inlära de sagor och sånger, som sedan vid vissa tillfällen
föredragas för folket.
Om menniskoslägtets skapelse och första öden ega kervarema flere
sagor; om sitt eget folk förtälja dessa sagor följande: Kervarema drogo
mot öster genom stora skogar, tills deras väg spärrades af ett väldigt berg.
Sedan de länge förgäfves sökt någon genomgång, anropade de bergets ande,
med löfte om offdr, i fall han hjelpte dem. En morgon fingo de då se
solen lysa genom en klyfta i berget, och på den väg, som sålunda öppnade
sig för dem, tågade de vidare mot öster med solen som ledstjerna. I den
solkult, som nu uppstod, uppkommo föreställningar om solens och månens
inbördes förhållande så^om man och hustru med stjemorna såsom barn.
1 Efter L. Hertel, Den nordiske Santhnl-mission, Kjöbenhavn 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
