Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildringen gäller endast de högländta öarna — karakteriseras växtligheten
af trädartade ormbunkar och bambusnår.
De låga öarna, hvilka ofta endast äro bankar af korallsand, förete
visserligen icke en så yppig växtverld. Man finner dock på dem ständigt
kokospalmen, stundom, liksom brödfruktträdet, af väldiga dimensioner. Dessa
träds rötter tränga in uti springorna i korallkalken, vidga dessa och bereda
sålunda rum för multnande organiska ämnen, hvilka gifva näring åt en allt
rikare flora. I allt hysa de låga öarna ungefär hälften af de växtarter, som
förekomma på de höga, och måste anses såsom synnerligen väl lottade i
jemförelse med en del af Polynesiens östliga ögrupper.
Carolinernas fauna kan deremot, åtminstone då hafvets djurverld
lem-nas utom räkningen, betecknas såsom synnerligen torftig. Då europeema
upptäckte öarna, funnos der af däggdjur endast ett slags råtta och tvenne
arter flädermöss, af hvilka den ena arten är en »flygande hund» (Pteropus).
Äfven en inhemsk hundras fans på en af öarna, Ponapé, vid europeernas
ditkomst. Nu är svinet öfverallt infördt, och på en del öar finnes äfven
hornboskap. Fogelfaunan omfattar ett par arter dufvor, bland hvilka den
stora Columba oceanica, en art papegoja (endast på Ponapé) och salanganen,
som bygger de ätbara svalbona (blott på Kusaie). Öfverallt finnas höns,
vilda eller förvildade. Af vattenfoglar uppträda de vanliga pelagiska arterna,
såsom albatross, pelikan och fregattfogel; derjemte tärnor, ett slags häger
m. fl. Reptilierna representeras af några ödlearter, bland hvilka märkes
geckon, som har sitt tillhåll i bladtaken på infödingarnas hus och der
anställer jagt på flugor och andra insekter; batrachier saknas deremot helt
och hållet. Insektfaunan är särdeles fattig, i synnerhet på skalbaggar,
hvil-kas plats intages af de talrika landtkrustaceema.
Om landtfaunan sålunda är fattig, är hafsfaunan deremot så mycket
rikare. Delfiner och kacheloter hafva redan tidigt dragit hvalfångareflottor
till dc öarna omgifvande hafven; sköldpaddor, värderika både för sitt kött
och sitt skal, hafva der sedan gammalt utgjort föremål för fångst; skaror
af fiskar, ofta i de praktfullaste färger och de underligaste former, lifva de
af refven omslutna lagunerna; mollusker, hafsmaskar och andra sjödjur af
lägre ordningar uppträda i förvånande form- och individrikedom.
Carolinernas invånare tillhöra, jemte befolkningen på Gilbert- och
Mar-shall-öarna den afdelning af den malajo-polyncsiska rasen, som benämnes den
mikronesiska, ett namn hemtadt från de öars litenhet, på hvilka dessa folk
hafva sitt hemvist. Från sina stamfränder polyncsierna skilja sig
mikrone-sierna icke väsentligen genom några utpräglade yttre rasolikheter, utan
förnämligast genom skiljaktigheter i språk och i vissa religiösa och politiska
inrättningar. I dessa båda hänseenden förete mikronesicrna deremot stor
frändskap med melanesierna, de brunsvarta, krushåriga invånarne på Nya
Guinea, Nya Britannien, Fidshi-öarna m. m. På grund häraf har man
ansett mikronesierna såsom en blandningsras mellan de nämnda folkstammarna.
De mikronesiska, liksom de melanesiska språken, utmärka sig genom
hopande af hårda konsonantljud, genom att orden ofta sluta med konsonant,
samt derigcnom att de sins emellan förete högst betydande skiljaktigheter,
då deremot de polynesiska språken äro välljudande och vokalrika samt
så föga skilda ifrån hvarandra, att de kunna betecknas såsom dialekter af
ett och samma språk, och detta oaktadt de talas på ett område så vidsträckt
som från Havaiska öarna till Nya Zeland. Den nämnda splittringen i vidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
