Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan emellertid Legaspi år 1561 varaktigt grundat det spanska väldet på
Filippinerna och den ohindrade förbindelsen mellan den nya kolonien och
Mexiko sålunda blifvit af högsta vigt, lyckades en lots och f. d. munk vid
namn Urdaneta att påvisa en sådan, i det han, dertil 1 föranledd af erfa
renheten från Atlantiska oceanen, antog att på högre breddgrader
företrädesvis vestliga vindar skulle vara rådande. Då dptta visade sig riktigt, var
alltså den sökta vägen funnen, men derigenoin ock en gräns satt för
vidare upptäckter i de delar af hafvet, der Carolinerna äro belägna. Dessa
trakter undvekos nu samvetsgrant af de spanska gajioterna, hvilka på .sina
färder från och till Mexiko följde långt nordligare kurser, der en
vålbehöf-lig hvilopunkt snart fans på Marianerna, som till följd deraf blef en
stadigvarande spansk besittning. Några småöar tillhörande den Carolinska
gruppen sågos visserligen af sir Francis Drake (1579) och af Quiros (1595),
men för öfrigt tiger upptäcktshistorien derom under ett helt århundrade,
eller till 1686, då den spanske amiralen Lazeano upptäckte en af dessa
öar, antagligen Yap, åt hvilken han, efter Spaniens dåvarande konung
Karl II, gaf namnet La Carolina, ett namn som sedan blifvit öfverflyttadt
på hela ögruppen. Efter denna tid blefvo Carolinerna några år framåt
föremål för en rätt liflig uppmärksamhet, framkallad af de spanska
jesuiternas sträfvanden att omvända deras invånare till kristendornen. År 1696
hade några kanoter, bemannade med infödingar från dessa då så godt som
okända öar, strandat på Filippinerna, hvilket gaf anledning till åtskilliga
missionsforetag, utgångna dels från ,Manila, dels från Marianerna.
Missionsarbetet, som leddes af de nitiska jesuitfaderna Serrano och Cantova, afstannade
emellertid helt och hållet efte* den senares martyrdöd på en af de
.Carolinska öarna år 1733.1 Orsaken dertill • torde hafva varit dels den ringa
framgång omvändclseförsöken rönte, dels och förnämligast de hemsökelser,
som kort efter denna tid öfvergingo jesuitorden. Förföljelserna mot
densamma sträckte sig, efter ordens upphäfvande 1767, ända till Marianerna.
Jesuiterna måste der afstå själavården åt augustinerna, och vid sin
afflytt-ning uppbrände de sina papper, hvarigenom troligen vigtiga bidrag till
Caro-linemas upptäektshistoria gått förlorade. Den geografiska litteraturen,
åtminstone den tryckta, innehåller emellertid intet om något försök från
Spaniens sida att efter den nämnda tiden fatta fast fot på dessa sistnämnda öar.
Mot slutet af 1700-talet, samtidigt dermed att en lifligare sjöfart
började uppstå i dessa förut föga besökta delar af oceanen, började ock
Caro-linernas invånare att mera regelbundet besöka Marianerna. På en af dessa
bildade de t. o. m. en koloni, som synnerligen omhuldades af Don Juan
de Torres, af hvilken Adalhert von Chamisso vid sitt besök derstädes med
Kotzebues expedition (1816) inhemtade åtskilliga underrättelser om den
Carolinska ögruppen. Den vetenskapliga undersökningen af densamma
skedde dock först genom den franska korvetten La Coquille, under Duperrey
(1824-), och ännu fullständigare af den ryska korvetten Seniavine (1827),
under, befäl af den äfven såsom polarfarare utmärkte kapten Liitke. Sedan
denna tid hafva skilda öar bland Carolinerna ofta besökts af större
expeditioner, men vanligen blott i förbigående. Bland dessa expeditioner må
nämnas Dumont d.TIrville’s 1828 och den svenska fregatten Eugenie’s 1852.
1 En närmare redogörelse för dessa företag och deras olyckliga utgång, finnes i
föredragandens uppsats om Palau-öarna (Ymer 1884, s. 188 IT.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
