Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En segling i Las Perlas-arkipelagen, af Carl Bovallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast vid fullkomligt klart väder kaft man urskilja hjessan af El Rey, den
största af öarna, från Las Bovedas, det eleganta Panamås
promenadplats på krönet af de gamla fästningsvallarna, hvilka vid flodtid badas
af Stilla hafvets mäktiga vågor.
Under spaniorernas föfsta tid voro Las Perlas högt ansedda
såsom Panamås fruktgårdar och en tillflykt för febersjuka, och ända in
i vårt århundrade hafva de varit berömda för ett rikt perlfiske. Äfven
i sjökrigshistorien möter oss deras namn, och mången het dust
utkämpades der mellan de djerfvaste af flibustiererna och de med Peru’s
guld lastade spanska gallioterna. I vår tid hafva de nästan sjunkit i
glömska, och ej ens i Panamå var det möjligt att erhålla något så när
tillförlitliga underrättelser om förhållandena derstädes. Särskildt för
naturforskaren måste de emellertid erbjuda en stor lockelse, alldenstund
litteraturen har att bjuda på blott få och osammanhängande notiser
om deras flora och fauna.
Vid* den disharmoniska klockklangen från Panamås nio kyrkor
lemnade vi en söndag staden och seglade sydvart, med ,
den nordligaste af öarna, till mål. Mot qvällen stillnade vinden
fullständigt ut, och till följd af den inkommande floden var strömmen
hård emot oss — skilnaden mellan ebb och flod vid Panamå är
20—21 fot — vi måste derföre ankra. Detta mötte ingen svårighet,
ehuru vi voro mer än 10 naut. mil från närmaste land, ty vi hade
ej mer än 5 famnars vatten; östra och norra delen af Bahian är
nämligen mycket grund. Solnedgången var praktfull, det spegellugna
hafvet glänste i guld. Omedelbart efter solnedgången fingo vi beundra
ett fenomen, som jag sett endast här i Stilla hafvet — det blekgula
zodiakalljuset, en öfver horisonten uppskjutande ljuskägla, som
skimrade med än svagare än starkare glans, än försvann för flere minuter;
fenomenet räckte något mera än en q varts timme. Under tiden hade
vid horisonten en molnvall af ringa höjd rest sig, för öfrigt var
himla-hvalfvet alldeles klart och strålade med sina glänsande stjemor. I
öfre kanten af denna molnvall började nu ett praktfullt skådespel: långa
zig-zagformiga, rödgula blixtar glänste fram den ena efter den andra,
liksom jagande hvarandra, än åtföljda af dofva detonationer, än
alldeles ljudlösa. Så blixtrade det rundt den sydvestliga horisonten under
mer än en halftimmes tid, ingen vindfläkt rörde, sig; derefter blef allt
plötsligt och liksom med ett slag slut. Detta skådespel hade jag
sedermera tillfälle att bevittna flere gånger på nästan alldeles samma sätt
under min segling i Panamåviken och på Stilla hafvet.
Långt före gryningen lättade vi och ströko för en frisk landvind
fram öfver de mörka böljorna. Strax efter dagningen passerade vi ön
Chepillo, som likt en förpost skyddar inloppet till den stora Chepofloden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
