Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En segling i Las Perlas-arkipelagen, af Carl Bovallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två dagar stannade vi på Pacheca, skjutande och konserverande
de foglar, som voro behöfliga för samlingen. Omkring ön och
små-holmarna i närheten anstäldes draggningar med ganska godt resultat.
Pacheca är vid pass en nautisk mil lång och V2 mil bred.
Vi seglade derefter öfver till Saboga, en af de större öarna,
tem-ligen rikt befolkad — på Pacheca bodde blott ett hushåll under några
månader af året — och till och med försedd med en liten kyrka. Så
snart vi tagit i land i en vacker «kogbekransad vik, alldeles nedanför
sjelfva pueblon eller byn, fingo vi besök af en nyfiken skara infödingar,,
så väl qvinnor som män, utrustade med det minsta möjliga af
klädesplagg. De kunde ej nog uttrycka sin förvåning öfver vårt företag att
ej medföra handelsvaror för byte och förtjenst, när man gjort sig
besvär att segla dit från Panamå.
Då jag på Saboga kom i rätt mycken beröring med infödingarna,
torde här vara platsen att om dem nämna några ord helst min senare
erfarenhet ej jäfvade mina första intryck. I allmänhet äro de, så väl
män som qvinnor, småväxta, alla bärande tydliga spår af stark
negerblandning; rent negerblod är ej ovanligt, deremot såg jag ingenstädes
rent indianblod. Ansigtstypen tyckes antyda, att rasen uppkommit
genom blandning af indianer, beslägtade med Magdalena-indianerna,
således temligen nära befryndade med de gamla karaibema, och
neger-slafvar. Sådana funnos i mycket stort antal i Panamå under den
spanska tiden, och ännu äro negrerna der ett mycket starkt element.
På Perlas-öarna är infödingarnas kopparfarg ännu mera foncé än hos
indianerna på isthmen; ofta öfvergår den i svartbrun. Gestalterna
äro satta och temligen bredaxlade, men sällan får man se verkligt
kraftiga och väl utvecklade muskler. Ansigtena äro breda, pannan
högre och ögonen större än hos negern, näsan rak, ofta något platt,
håret sträft och ofta storkrusigt. Armar och ben äro temligen klent
utbildade, händer och fötter ej stora. Hvad deras andliga egenskaper
beträffar hafva de tyvärr ärft allt for mycket från sina svarta
förfäder: de äro lata, opålitliga och ej öfverdrifvet ärliga. En viss
gästfrihet åtnjuter man i deras hyddor, men de vänta att i gengäld
erhålla skänker.
På Saboga finnas några majsodlingar, talrika kokospalmer,
bananer, samt här och der små fält med yams. För öfrigt lefver
befolkningen af torr fisk och den ringa afkastningen af en minim
kreaturs-skötsel. Byn består af 30—40 palmtäckta hyddor, kyrkan och
prestens hus äro af adobé.
Saboga är, eller rättare sagdt var, en af hufvudplatserna för
perl-fisket inom ögruppen. Detta skötes ännu på det mest primitiva sätt%
En kanot med 3—8 mans besättning ror eller seglar under den vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
