Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En segling i Las Perlas-arkipelagen, af Carl Bovallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årstiden, då hafvet är lugnt, ut till de rikaste bankarna, vanligen på
vest- och sydsidan af öama, sällan emellan dem. I hvarje båt är blott
en eller två dykare; dessa gå ned gång på gång med en kasse eller
väska af bast och komma efter en och en half minuts förlopp åter
upp med flere eller farre musslor och snäckor. Dykarens verktyg
är en kort knif. Sjelfva säga de, att de kunna vistas under vattnet
mer än fem minuter; den längsta tid jag med klockan i hand iakttog,
var 1 minut 40 sek. De mest olika musslor upphemtas och
undersökas af besättningen. Men de säga, att »perlorna ha dött ut» nu
för tiden. Säkert är, att alla de perlor jag såg under min nära två
månader långa vistelse i arkipelagen, voro små och temligen värdelösa.
Sjelfva Saboga är en af de vackraste bland Perlasöarna: tropiska
skogsdungar bekläda höjderna och omvexla med leende dalar; den
ena djupblå viken vackrare än den andra skjuter in i ön, kantad än
af ståtligt vajande kokospalmer, än af pittoreska bergsformationer.
Då härtill kommer ett rikt fogellif, rikt både hvad individer och arter
beträffar, så får man erkänna, att ön bjuder på naturskådespel, som
man ej lätt tröttnar att beskåda.
Då Saboga fått betala sin tribut till mina samlingar, styrde vi kurs
till den midt emot liggande Contadora, men här mötte oss en dyster
tafla. Ön, som är lågländt och saknar sötvatten, var alldeles förbränd,
och till följd deraf var djurlifvet mycket ringa. Då stränderna
omkring densamma sakta slutta ut i hafvet, erbjöd den dock under ebben
ett rikt fält för insamlande af evertebrater. Jag har ön derför i
tacksamt minne.. Skilnaden mellan ebb och flod är ännu här ute 13—15
fot. Då floden kom, öfvergåfvo vi åter Contadora och styrde söder
ut mot Chapéra,en mycket kuperad ö, som prålade i rik grönska.
Genom en khpp-port, hvars dörrposter utgjordes af två höga
trachyt-käglor, seglade vi in i en liten rund vik eller snarare en docka,
ty den var fullkomligt torr under ebben. Här blef nu vår hamn för
3 dagar, hvarunder jag gjorde täta exkursioner på den förtjusande
Ön. Chapéra är vida mindre odlad än Saboga och hem för 6 å 7
hushåll. Från bergstopparna, något öfver 100 meter höga, har man
en härlig utéigt öfver ögruppen och det blånande hafvet.
Från Chapéra seglade vi till Pajeller Mogo-Mogo. Chapéra
och Pajaros ligga på en gemensam bank eller platå med högst fyra
famnars (8 m.) vatten, då deremot utom denna bank djupet vexlar
mellan 20 och 60 m. Pajaros är mera bergig och söndersliten än
Chapéra; befolkningen är ungefar lika talrik på båda öama.
Då vi vid flodtid blefvo flott från vår ankarplats, seglade vi åter
mot söder för en svag vestlig bris. Vi passerade tätt förbi de temligen
stora, rikt skogbevuxna, men lågländta öama, Bölanos och Baveria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
