Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En segling i Las Perlas-arkipelagen, af Carl Bovallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Bayoneta styrde vi ut mot de längst ut i hafvet liggande
öarna Pedro Gonzales och San José, men innan vi angjorde den
förstnämnda t&go vi i land vid La Sennora, en liten, en half nautisk
mil lång, kullrig bergö. Der påträffade jag en storartad grotta, liknande
en enskeppig kyrka i spelsbågstil. Den hade två ingångar, en på
nordsidan endast en och en half meter hög, hvilken i full flod låg i
vattenytan, och en på sydsidan, hvilken bildade en 12 meter hög och
8 meter bred spetsbågsport,. hvars tröskel äfven vid full ebb sköljdes
af hafvet. Största bredden af hvalfvet var 15 meter, dess höjd i
midten 25 meter. Genom den södra porten rullar ständigt bränningen
in, än starkare än svagare, och skapar en egendomligt melankolisk
musik. Jag hade knappt vadat ut genom denna port, förr än floden
började stiga till sådan höjd, att återvägen var mig afskuren. Jag
måste således framåt på hvad vilkor som helst, än klättrande öfver,
än vadande emellan de söndersprängda stenblocken vid foten af det
mer än 50 meter höga, än lodrätt stupande, än öfverhängande berget.
Slutligen måste jag, då strandvägen tog slut, beqväma mig att klättra
uppför berget, hvilket, ehuru höjden ej uppgick till mer än 50—60
meter, tog mig en rundlig halftimmes tid. Med en suck af lättnad
såg jag mig ändtligen på krönet, blott för att möta ett nytt hinder:
hela bergskanten var försvarad af en 15—20 meter bred gördel af
täta, taggiga buskar. Ingen machete hade jag med, kunde således ej
hugga mig väg — det återstod mig blott att krypande passera öfver
häcken. Blodig. och med kläderna i trasor befann jag mig ändtligen
öfver barrieren, men den färden hör ej till de angenäma minnena
från min resa.
Mot qvällen kommo vi till Pedro Gonzdles, i storlek den tredje
af Perla^-öarna. Sedan jag förgäfves sökt en lämplig hamn i den
stora Perry bay på öns ostkust, beslöt jag att till hufvudqvarter taga
den lilla holmen, Trapiehe, hvilken endast genom ett smalt sund är
skild från hufvudön. Den visade sig vara en liten, väl röjd, parklik
holme, särdeles egnad till plats för vårt läger, hvilket vi också
upp-slogo i en härlig kokos-lund.
På Trapiehe bodde ej mindre än fem hushåll, bestående af vid
pass 20 individer. Dessa visade sig mycket intresserade för oss, i
synnerhet sedan de erhållit presenter af tobak och krut och fått till
försvarligt höga pris sälja kött och ägg. Här tillbragte vi nu fem
dagar, hvarunder jag gjorde täta exkursioner i det inre af Pedro
Gonzales. Denna ö, som nu har en befolkning af föga mer än 100
personer, skulle med allra största lätthet kunna nära 3 å 4,000. I dess
inre utbreda sig bördiga slätter, beklädda af jungfrulig urskog och
vattnade af rätt betydliga floder, som äfven nu, vid slutet af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
