Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om de vigtigare forskningsfärderna genom norra delen af Baffins Bay samt till Smith Sound och trakterna norr derom, af A. G. Nathorst. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•deremot längs vestra sidan af Baffins Bay stryker mot söder. Den
senare erhåller tillflöde dels från Lancaster Sound och Jones Sound,
dels från Smith Sound. Det var med denna ström, som De Havens
fartyg 1850 fördes från Wellington Channel genom Barrow Strait och
Lancaster Sound ut i Baffins Bay, och med hvilken Kelletts år 1854
öfvergifna fartyg »Resolute» (tillhörande Belchers expedition) drefs
från Barrow Strait till Baffins Bay, der det påträffades och bergades.
Ett snarliknande exempel erbjudes dessutom af James Ross’ fartyg
1849 och vidare af Polaris’ på isflaket kringdrifvande parti 1872—73.
Mac Clintock, som 1858 infrös i Melville Bay, drefs först med den
östra strömmen mot nordvest och vester, men sedan med förut nämnda
ström mot söder. Deremot fördes Nortlji Star 1849 uteslutande med
den östra strömmen längs den grönländska kusten från Melville Bay
norr ut ända till Wolstenholme Sound.
I Melville Bay är strömmen icke stark på grund af kustens
in-bugtning mot öster, och emedan denna senare åt detta håll är helt
och hållet sluten. En följd häraf är, att vinterisen i bayen,
åtminstone i dess östra del, plägar vara mycket jemn, stundom fullkomligt
obruten. När den om vSren bryter upp, sker detta icke först vid
land, utan isen längre ut sönderbrytes af ström och stormar, medan
den inre ännu är orubbad. Denna fasta is, eller såsom den allmänt
kallas, landisen, skiljes vanligen genom en ränna af mera öppet
vatten från packisen i midten af bayen, och det är i denna ränna som
hvalfångama i maj och juni pläga företaga sina färder. Det är utan
vidare tydligt, att ostliga och nordostliga vindar skola vara för
isförhållandena gynsamma, medan deremot sydliga och vestliga, som drifva
packisen mot landisen, äro mycket fruktade. För att skydda sig, när
sådana uppträda, plägar man såga en »docka» i den fasta landisen,
dit fartyget inhalas, medan pressningen pågår. Kanten af landisen
kan vara så jemn, att man fordom, när segelfartyg användes, plägade
under vindstilla medelst rep hala dem framåt längs densamma. Längre
fram på sommaren, när landisen är mera anfrätt och delvis
sönderbruten i stora kringdrifvande flack, har man ej längre samma nytta
af densamma. Men hos hvalfångarna, hvilka företaga sina resor tidigt,
är det en trosartikel, att färden öfver Melville Bay för att lyckas
nästan ovilkorligen måste tagas längs landisen. Dennas yttre gräns
är naturligtvis under olika år mycket olika. Vester om Kap York
plägar ett relativt öppnare vatten, som sträcker sig norr ut mot
Wolstenholme Sound, vara för handen; detta är hvalfångarnas »norra
vatten» (the north water). Packisen, hvilken upptager större delen
af Baffins Bay mellan den. östra rännan och den amerikanska sidan,
kallas af hvalfångarna »midtisen» (the middle ice) och är af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
