Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om de vigtigare forskningsfärderna genom norra delen af Baffins Bay samt till Smith Sound och trakterna norr derom, af A. G. Nathorst. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru en svår storm från sydost var rådande den 14 och 15,
medförde den ingen is. Young anmärker, att september torde vara den
bästa årstiden för att gå genom Melville Bay norr ut. Men undantag
härifrån gifvas visserligen äfven, och stundom har vintern inbrutit
långt förut. Den 16 oktober ankrade Pandora i Spithead.
Det var Youngs afsigt att äfven 1876 försöka den nordvestliga
genomfarten, men att denna gång gå öster om King William Island.
Som kapten Nares emellertid underrättat det engelska amiralitetet,
att han om möjligt på våren 1876 ämnade afsända en slädexpedition
från »Discovery» för att vid Littleton Island eller Kap Isabella
nedlägga underrättelser om den engelska polarexpeditionen, hemstälde
amiralitetet till Young, om icke denne skulle vilja göra ett försök att
der afhemta dessa underrättelser och på samma gång dit medföra
bref och depescher. Young gick in härpå och beslöt, att färden till
Amerikas arktiska arkipelag skulle sättas i andra rummet och få
bero på utgången af det förra företaget. Den 2 juni lemnade
Pandora åter Plymouth och ankrade i Godhavn den 7 juli. Härifrån
ångade man den 11, gjorde ett par dagars uppehåll i Wajgattet för
att bryta kol, anlände till Upernivik den 18, lemnade detta ställe
aftonen den 19 juli samt passerade Duck Islands vid middagstiden
den 21. Nu var här ganska mycket is, ehuru den var tunn, och en
svår dimma gjorde det nödvändigt att allt emellanåt ligga stilla. Den
22 på morgonen blef det klart väder, och man såg kusten. Men pa
samma gäng visade sig äfven en massa isberg, och packisen syntes
stänga vägen i norr. Huru olika mot föregående år! Allen Young
var en i de arktiska farvattnen pröfvad veteran, men det oaktadt
säger han om denna färd: »I never passed a more anxious week
than that which ended on Saturday the 29:th. It seemed to me like
a year». Emellertid kom man den 22 temligen raskt framåt i rännor,
som der och hvar öppnade sig mellan flaken, men tjocka försvårade
färden mycket. Dertill kom, att man styrde in i återvändsgränder,
från hvilka man med mycken tidsutdrägt måste segla tillbaka; den
23 förlorade man på detta sätt hela tiden mellan kl. 4 på morgonen
och 2 på e. m., hvarefter fartyget slutligen fastgjordes vid kanten af
ett flak, med afsigt att man, så snart dimman lättade, skulle styra
mot sydvest och söka komma ut ur packisen. Men nu utbröt en
svår snöstorm från sydsydost, och på morgonen den 24 var »Pandora»
helt och hållet omsluten af packisen. På aftonen blef pressningen
så stark, att fartyget lades på sidan och bjelkarna hotade att brista.
Man försökte nu att spränga sönder isen med krut för att derigenom
hindra pressningens våldsamhet, men resultatet nåddes icke.
Förhållandena syntes nu så hotande, att Young lät göra allt klart för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
