Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tern hel och utan öppning, men under ett häftigt skyfall fyldes den
med yatten, tryckningen pä väggarna blef för stor och i ett ögonblick
gaf ett stort stycke vika, och genom öppningen störtade sig
vattenmassan ned ryckande med sig allt. En del nådde hufvudstaden,
hvilken härigenom blef nästan alldeles förstörd.
Till denna öppning i kratern ledde vår stig, och efter 5 timmars
vandring kastade vi oss uttröttade ned i densamma. Dagen var ej
synnerligen gynsam, ty stora molnmassor vältrade sig upp från den
djupa klyftan och dolde då och då utsigten. Vi hade således god tid
att hvila ut, göra eld, hvilket senare kostade oss särdeles mycket
arbete, samt koka vår måltid. Molnen hopades allt mera, och snart
voro vi alldeles inhöljda i dimma. På bottnen af kratern hade
befäl-hafvaren i Antigua byggt ett litet hus af gräs och ris, och i detta
slogo vi oss ned för att tillbringa natten. Då det klarnade upp mot
qvällen, gick jag ut för att se på växtverlden i kratern. Denna
tycktes ytterst torftig, men jag såg en hel del torra växter, hvilket låter
mig förmoda, att under regntiden växtligheten är betydligt bättre. De
enda gröna växterna voro nu låga lingonris (Arbutus) och några fä
Lupiner. I skrefvorna växte en del laga ormbunkar, och lavablocken
voro allestädes öfverkliidda med lafvar och mossa. På ena sidan om
kratern klängde sig några låga tallar fast i de mera skyddade
skrefvorna.
Natten blef kall och endast föga sömn åtnjöts. Hade icke kojan
funnits, hade vi alls icke kunnat sofya här, men på en höjd af 12 till
13,(XX) fot öfver hafsytan kan man ej vänta sig något annat. Sä länge
molnkappan hängde öfver oss, gick det ändå an, men mot morgonen
skingrades den, och det blef riktigt kallt. Vi voro derföre tidigt på
benen, redan före gryningen. Morgonrodnad förekommer såsom
bekant nästan icke i tropikerna, men dess färgprakt ersättes af fargen
i sjelfva landskapet. Då det började ljusna, var jag redan uppe pä
högsta kraterkanten för att se soluppgången och utsigten, troligen en
bland de vidsträcktaste, mest storartade och mest omvexlande i
verlden.
Himmelen ljusnade hastigt, och under oss syntes berg, dalar och
slätter liksom en enda grå, oredig massa, ur hvilken framträdde i
söder den mot himmelen skarpt aftecknande Pacai/a. i norr åter
topparna af Acatenango och Fuego. Mot söder och vester började just
hafvet teckna sig med ljusare färg, och i sydost fråmträdde mörka,
skarpa, taggiga linier vid horisonten.
Snabbare än jag hinner skrifva tilltog dagsljuset: den dunkla
taflan klarnade, topparna pä bergen under oss ljusnade och kastade
mörka skuggor, några lätta skyar på fästet färgades med rosenröda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
