Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna, under det att vulkanernas mot högplatan vända sidor ännu
voro alldeles torra och äfven kuststräckan ännu ej haft något regn.
På eftermiddagen samma dag som vi lemnat San Agustin anlände
vi till Sän Lucas Tolimån, hvilket vi funno omgifvet af en torr, på
växter föga rik natur. Byn utgöres af en massa på sluttningen af
Atitlan spridda kojor, hvilka, såsom i öfriga indianbyar, äro 15 till 20
fot i fyrkant, G till 8 fot höga, uppförda af upprättstående
bamburör, samt täckta med ett högt pvramidlikt tak af palmblad. Luft och
vind spela öfverallt igenom väggarna, samt gör det så mycket
helso-sammare. Midt i byn ligger en öfvergifven kyrka och en
klosterbyggnad i ruiner. De sägas hafva blifvit skadade eller förstörda vid
någon jordbäfning, och troligen hafva ej penningar sedermera funnits
för att reparera dem. Då jag var i Antigua, förvånade det mig i
början, att byggnader med så ofantligt tjocka väggar kunnat totalt
förstöras, men vid närmare påseende finner man, att detta alls icke är
underligt. Äfven de tjockaste väggar (8 till 10 fot) äro nämligen
byggda af adobé eller lermassa, i hvilken man, när den var mjuk,
instuckit tegelstenar icke allenast vågrätt utan på alla möjliga håll,
och aldrig finner man en vägg bestående af endast tegelstenar. Att.
sådana murar lätt skakas ned är ej underligt, och när rappningen
en gång fallit bort, upplösas de af de häftiga regnskurarna.
I San Lucas Tolimån blef stor uppståndelse med anledning al
vår ankomst. Främlingen kommer endast sällan dit, och har han
till på köpet ljust hår och skägg, så betraktas han med’allmän
förundran. Min winchesterstudsare och kikare begapades äfven af en
utvald komité af senoras, som dervid mindre beundrade sjelfva kikaren
än att jag kunde se med den. Min »mozo», Antonio, höll härunder
lärda föreläsningar för det undrande folket, visade mekanismen på
bössan samt förklarade huru kikaren skulle skrufvas upp och ned. Han
berättade äfven för min värdinna, en fet »ladina», att jag kunde rita
af henne, och på hennes enträgna böner måste jag klåttra något på ett
pappersark, hvilket frun till min förvåning ansåg vara likt både henne
sjelf och hennes mormor, hvilken hon i förtroende sade mig hafva
varit en särdeles vacker senora, när hon var af hennes egen ålder.
På qvällen trakterades jag med fisk från xLaguna de Atitlan»,
den sjö, vid hvilken Tolimån är beläget. Fiskarua voro endast 2
tum långa, men smakade ypperligt, och deras mängd fick ersätta
storleken. Man har flere gånger försökt plantera större fisk i
lagunen, men de hade ständigt dött, som man sade af ett giftigt gräs,
som växte pä bojtnen. Man visade mig gräset, och det befans vara
en alg af blågrön färg, och det kan nog hända att folket hade rätt,
att den gröna algen var ohelsosam för den mera delikata flskmagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
