Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett här. I den första af dessa, Palzstannade jag endast ett par
timmar för att äta frukost och hvila ut. Som vanligt togo vi in i
cabildon, samt omgåfvos snart af en hel mängd skådelystna
infödingar. Jag måste erkänna, att man under hela resan städse
behandlade mig med aktning, samt aldrig försökte förnärma oss eller
förskaffa oss obehag på något sätt. Det hände väl någon gång, att en
eller annan var något livad man skulle kunna kalla näsvis, men den
näsvise var i så fall städse en »ladino», aldrig en fullblodig indian.
I Palzun’s cabildo var synnerligen lifligt. En stor mängd
indianer hade kommit till staden, der rättvisa skipades af alcalden. Denne
var trots sina 50 år den ståtligaste indian jag ännu sett. Han var
bredaxlad, välväxt, med svart kortklippt hår samt kort skägg på läpp
och haka. Den vackra drägten, en kort broderad jacka, samt långa
broderade, baktill ofantligt vida byxor, den förra af hvit färg med
blå brodering, de senare mörkblå med högt uppflikade sidor, bidrogo
mycket att höja det egna i hans utseende. Små silkestofsar hängde
vid utsidan af jackans ärmar och på byxorna, och kring hufvudet
bar han en röd sammanvirad sidenduk. Af förhandlingarna förstod
jag tyvärr intet, ty de fördes på quiché-språket, af hvilket jag ej
kände mera än siffrornas namn upp till 10.
En ung indian, likaledes högtidsklädd, kom, åtföljd af flere både
män och qvinnor, för att framställa sin sak. På fyra till fem fots
af^id från alcalden föll han på knä, lika vördnadsfullt och
bönfallande, som om det varit för en kung. Hans följeslagare ordnade
sig bakom. Alcalden gjorde ett tecken åt honom att resa sig, men
det oaktadt förblef han liggande med ett knä på marken, samt
utvecklade med ifver och vissa åtbörder sin sak under ungefar fem
minuters tid. Alcalden teg några ögonblick och stod med ögonen
fastade på den knäböjande. Derefter såg han upp, talade fort, men
med allvar och uttryck, allt under de lifligaste och jag må säga de
mest dramatiska åtbörder. När han tystnat, reste sig indianen, en
lår syntes i hans ögon, och med handen skuggande desamma gick
han bort. Hvad han gjort visste jag ej, och på min fråga svarade
man endast »quien sabe», — hvem vet.
Nu kom »justician» med piskor i händerna, och en gammal
indianska i spetsen, bärande en stor korg på hufvudet. Hennes sak
var lättare att förstå 1 korgen hade hon ruttet kött, hvilket hon på
torget försökt sälja såsom färskt. Rättvisans tjenare hade öfverraskat
henne, och nu var hon på väg till alcalden för att få rättvisa.
Gumman satte ned korgen på golfvet, började en liten nätt historia,
troligen till sitt försvar. Alcalden luktade på köttet, talade några ord,
en af justician kastade köttet ut på gatan, der ett halft tjog utsvultna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
