Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa i Guatemala, af Gustaf Eisen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundar genast togo hand om det, och gumman motades in i det
mörka rummet med gallerdörr tätt vid cabildons sal. Rättvisan
skipades på sådant sätt utan uppskof och utan advokater.
Sent om eftermiddagen kom jag till Patsicia. och som jag ännu
hade sex timmars vandring till Duenas, beslöt jag att stanna der
öf-ver natten. Hotell fans ej, och vi togo derför in i cabildon. Men
som det der ej fans någon plats att fasta upp en hängmatta, måste
jag beqväma mig att sofva på stengolfvet under verandan utanför.
Innan jag slog mig i ro, gick jag tvärs öfver planan in i den stora, i
ruiner fallna kyrkan, hvars höga hvalf och kraftiga pelare talade om
forntida rikedom. Klostret vid sidan var mindre illa medfaret, och
på dess gård stod ännu en stor, vacker, med många ornamenter
försedd vattencistern, ursprungligen en springbrunn. Den forna kyrkans
värdesaker voro alla hopade i ett af klostrets rum, der förmodligen
äfven messa lästes. Utsirade bjelkar, altarskåp och förgylda
ornamenter, som ej kunnat få rum i kapellet, lågo vräkta tillsammans
under ett skjul. En kyrkans tjenare underrättade mig, att denna och
klostret voro helgade åt, om jag minnes rätt, San Pablo, hvilket
helgon här förr gjort underverk. För flere år sedan hade en
jordbäf-ning förstört byggnaderna, och sedermera hade man ej haft medel
att reparera dem, svnnerligast som det ej varit första gången de
blif-vit förstörda. Jag frågade helt oskyldigt livar helgonet hade varit,
eftersom det ej hade förhindrat jordbäfningen att förstöra sin
egendom, samt fick lika oskyldigt till svar att det vid tillfället varit
bortrest, sjelf trodde min sagesman till Sololå, men padren var af den
meningen, att det hade varit ännu längre inåt landet, samt ej hunnit
tillbaka i rättan tid!
Det var kallt och blåsigt och jag kröp till kojs tidigt, glad att
finna mig nästan ensam under verandan. Men min lycka varade ej
länge, ty snart kommo ett par indianer med bördor på ryggen, trötta
och svettiga, samt slogo sig ned närmast oss. En stund derefter
kommo flere, och inom en timme var hela verandan fyld af indianer,
som alla ämnade stanna öfver natten i cabildon. Jag tror att der
voro åtminstone 50 män samt flere qvinnor och barn af alla åldrar.
Hvar och en bar en liten knippa med pinnar på ryggen, och snart
flammade framför oss i en rad på torget 20 små eldar, vid hvilka
indianerna voro sysselsatta med att i små vida lerkrukor (batidores)
koka svarta bönor eller ett slags soppa af chilipcppar och torrt salt
kött, under det att medförda tortillas värmdes på glöden.
Man har i allmänhet antagit, att de ansigtstyper, hvilka finnas
afbildade på flertalet monumenter i Mejico och Centralamerika, ej
likna dem af nu lefvande indianstammar. Detta skulle naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
