Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Initialmeridianens historia, af H. von Schwerin. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nu allmänt använda tekniska termerna latitud och longitud
(grek. Ttkaxos och fåxos först hos Ptolemaios eller Marinos i denna
betydelse) äro spår af den gamla, af hellenerna hysta uppfattningen,
att den bebodda verldens längd, d. v. s. utsträckning i riktning från
öster till vester, var större än dess bredd från norr till söder. Deraf
skälet, hvarföre vi än i dag tala om nordlig och sydlig bredd, men
om östlig och vestlig längd. Dessa termer voro således ursprungligen
ingalunda ämnade att tillämpas i fraga om jordklotet i dess helhet.
Skilnaden mellan den kända, bebodda verlden olxoofiévr) och
jordklotet ffj som en del af verldsalltet, accentuerades starkt af gamla
tidens geografer; den förra var en fullt bestämd och begränsad del af
den senare och nästan helt och hållet belägen inom den norra
hemi-sferen samt, såsom man i början trodde, i norr och söder begränsad
af bälten, hvilka voro obeboeliga i följd af den der rådande olidliga
kölden och hettan.
Konsten att beräkna en orts geografiska bredd eller polhöjd af
gnomonskuggans längd var redan känd 3,000 år före vår tidräkning, då
egypterna uppförde sina, i de fyra väderstrecken fullkomligt instälda
pyramider. Dylika observationer voro dock i verkligheten mycket
sällsynta, och ännu på Ptolemaios’ tid (omkring 150 e. Kr.) uppgingo
de till ett förvånande litet antal.
Det äldsta använda medlet att bestämma en orts geografiska
längd, eller skilnaden emellan tvenne orters lokala tid, genom att
samtidigt pä bägge ställena observera mänförmörkelser, var
visserligen tidigt kändt af de gamle, men i det stora hela voro dessa i fråga
om sina longitudbestämningar nästan uteslutande hänvisade till de
naturligtvis särdeles ofullkomliga afståndsberäkningar, som förekomma
i de s. k. »itinerarierna» eller vägbeskrifningarna. Det mest kända
exemplet på dylika observationer är den af Ptolemaios omtalade
mån-förmörkelsen, hvilken inträffade strax innan slaget vid Arbela 331 f.
Kr. och som samtidigt observerades i denna stad på den femte timmen
och i Karthago pä den andra timmen. Detta skulle förutsätta, att
longitudskilnaden mellan dessa bägge orter uppginge till 45° i
båg-mått, då det verkliga afståndet dem emellan endast utgör 34°. Det
härigenom uppkommande felet, eller nära l/A af hela det angifna
afståndet,- visar oss bäst otillförlitligheten af hela förfarandet, hvilket
för öfrigt star i full öfverensstäinmelse med den sväfvande formen
för denna berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
