Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Initialmeridianens historia, af H. von Schwerin. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lantis) i den yttersta vestern, liksom man längre fram sökte paradiset
längst bort i öster. De nya upptäckarna vid medeltidens slut tyckas
äfven i allmänhet hafva fattats af beundran för de atlantiska öarnas
skönhet; benämningen »Graciösa* förekomme# t. ex. så väl bland
Azorerna som i den Capverdeska ögruppen.
Namnet »Insulæ Fortunatæ» tillämpades senare på Ganariska
öarna, ehuru det förefaller oss omöjligt, att de öar, hvilka Sertorius
ämnade besöka och som ju sades vara belägna midt i oceanen, i sjelfva
verket kunde tillhöra denna ögrupp, som är synlig från det afrikanska
fastlandet. Tvifvels utan passar den ofvan nämnda beskrifningen vida
bättre på Madeira och Porto Santo, ehuru det anförda afståndet,
10,000 stadier från kontinenten, i alla fall innebär en ofantlig
öfver-drift. Snarast skulle denna siffra häntyda på någon af Azorerna.
Statius Sebosus, en samtida till Sallustius, underrättar oss vidare
om, att en del öar, bland hvilka tvenne särskildt benämndes »Insulæ
Fortunatæ», voro belägna i oceanen vid Mauretaniens kust. Ehuru
det afstånd, på hvilket dessa öar sägas vara belägna från Gades, ej
öfverensstämmer med det verkliga förhållandet, tro vi oss dock kunna
utan vidare tvekan identifiera dem med de nuvarande Canariöarna.
Äfven forntidens störste Afrikakännare, konung Juha af Numidien,
omtalar »Insulæ Fortunatæ», hvilka han säger vara fem till antalet
och hvilkas namn han anför. Den beskrifning han dessutom lemnar
oss, är så karakteristisk (vi igenkänna tydligt Tenerifas snöhöljda
spets, Palmas märkvärdiga »Caldera» o. s. v.), att allt tvifvel
derige-nom undanrödjes, att han icke med dessa »lyckliga öar» åsyftat de
nuvarande Canarierna.
Marinos anför, att dessa »Insulæ Fortunatæ» voro belägna 21/-.
grad längre vester ut i hafvet än »Promontorium Sacrum». Fran
dessa öar beräknar han den bebodda jordens längdutsträckning till
den längst bort i öster kända punkten, Serernas hufvudstad Kattigara,
och gifver hela den bebodda jorden i sammanhang härmed en
utsträckning af 225°, eller 15 tidstimmar, d. v. s. fulla 5’/s af
jordklotets omkrets.
Honom följer Ptolemaios, da äfven han som jordens vestligaste
punkt anför de lvcksaligas öar. Ptolemaios’ beskrifning öfver dessa
at Maxdptav vTjamär emellertid mycket oklar, och draga vi slutsatsen
af de angifvanden, vi hos honom finna om denna ögrupp, frestas vi
att antaga, det han gjort sig skyldig till ett kombinerande och en
sammanblandning af Canarierna med Cap-Verde-öarna (om likvisst
öfver hufvud dennä senare, långt frän fastlandet belägna ögrupp varit
känd af gamla tiders sjöfarande). Eller stå måhända dessa Maxupco»
vrjatn i nägot folketymologiskt sammanhang med Makart* K d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
