- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 6 (1886) /
144

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Initialmeridianens historia, af H. von Schwerin. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fenomen än förlädes till en, än till en annan af de atlantiska
ögrupperna, varierade likaledes den som den första antagna meridianen. Sä
räknade Gerhard Mercator på åtskilliga kartor sina longituder frän den
meridian, som skär den a^oriska ön , af den anledning att (en

iakttagelse, som redan Columbus gjort) kompassens missvisning
här-städes var lika med noll, d. v. s. den magnetiska och den
geografiska meridianen sammanföllo. Mercator motiverar sjelf användandet
af denna meridian med orden: »quia vero locorum longitudinis a
com-muni magnetis et mundi meridiano justis de causis initium sumere
oportet».

Vid denna lid, då man ännu ansåg naturkrafterna vara bundna
vid enkla matematiska uttryck, hade man icke reda på, att de s. k.
isogonerna ^linier för den lika deklinationen) bildade regellösa
kurvor »och ingalunda meridianen, och kände .icke den magnetiska
deklinationens sa gåtfulla sekulära ändringar eller fenomenets skenbart
fullkomligt regellösa förekomst pa de olika delarna af jorden. Såsom
vi inhemta, bl. a. af Pigafetta i hans verldsberömda »Trattato di
Navi-gatione , trodde man sig tvärtom hafva funnit metoden att genom
uträknandet af hvad man då kallade variations(deklinations)-vinkelns
storlek bestämma en orts longitud (fördubblingen af den lokala
miss-visningsvinkeln angaf longitudafståndet från nästa rättvisningslinie).
Ännu sä sent som 1019 föreslogs Cap Agtilhas, Afrikas sydspets,
såsom ett särdeles lämpligt ställe för initialmeridianen, då man tyckte
sig iakttaga magnetnålens rättvisning (häraf uddens namn) i denna
trakt, hvilken dessutom förmedlar öfvergängen emellan tvenne
verlds-haf, och såsom sådan är lämplig som genomgångspunkt för en
gräns-linie mellan östra och vest ra halt klotet.

Mercator sjelf fasthaller dock icke ständigt denna sin
magnetiska Corvo-meridian, utan vi finna flere af hans kartor konstruerade
efter andra initialmeridianer, de äldre med For tar entur a, de nyare
med Ferro som utgångspunkt, under det att Ortelius använder
ristas och Hondius San Jagos meridian. Holländarna (Varenius
m. fl.) låta sin nollmeridian gä igenom Pico de Teyde på Tenerifa,
hvilket i följd af sitt isolerade läge i Atlanten och sin stora
dominerande höjd enkom tycktes dertill danadt af naturen. Samtidigt
räknade engelsmännen sina longituder från London eller Cap
Englands sydvestligaste spets, eller ock förlädes, efter Jamaicas
eröf-ring 1045, stundom begynnelsemeridianen till denna ö. Vi finna
således i England användningen af de bägge systemen, såväl det med
en landet skärande, som det med en tangerande meridian. Äfvenledes
torde man under någon tid, särskildt i Italien, som
begynnelsemeridian hafva antagit den, hvilken tangerade den europeiska konti-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1886/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free