Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Nya Guinea, af E. G. Edelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallad Papua-golfen, vid hvilken Port Moresby är beläget, begränsas
på sin östra sida af en tvärbrant och klippig kust, med vidsträckta
korallref, och i det inre beherskad af höga bergskedjor. Golfens
vestra sida deremot är låg och sumpig, betäckt med täta skogar och
genomskuren af otaliga sötvattenskanaler, hvilka bilda ett fullständigt
nät af vattendrag. Hela kusten på denna sida lik-nar ett oerhördt
floddelta, med slingrande kanaler och flodarmar i alla riktningar,
hvilka äfven fortsätta mellan de talrika dybankar, som här sträcka
sig långt ut till sjös och på hvilka djupet öfver hufvud taget är
endast två famnar.
Port Moresby är hufvudstation för det Londonska
missionssäll-skapets verksamhet, hvilket sällskap här har tvenne representanter,
en skotte och en engelsman. Dessa hafva efter tolf års
ansträngningar lyckats åvägabringa i viss mån vänskapliga förbindelser mellan
papuastammarna på Nya Guineas sydkust, hvarest nu i nästan hvarje
by polynesiska lärare äro stationerade, hvilka göra allt det lilla
de kunna och förstå för att bibringa papuas civilisation och
kristendom.
Missionärerna på Nya Guinea hafva hittills så mycket de förmått
lagt hinder i vägen för europeers besök pä den härliga Papua-ön.
Denna deras motvilja är icke lätt att förstå. De anse emellertid, att
europeerna endast skulle förorsaka demoralisation bland infödingarna,
hvilka dock lemnade åt sig sjelfva äro allt utom sedlighetsmönster.
Hvad som visserligen skulle förderfva papuas’, i händelse Nya Guinea
koloniserades, vore införandet af spritdrycker, hvilka i allmänhet
följa den engelska kolonisationen i spåren. Härigenom skulle utan
tvifvel papuarasens utdöende kraftigt befordras, på samma sätt som
fallet nu är med Australiens urinvånare, hvilka hastigt arbeta på
sin egen undergång; i Tasmanien veta vi att utdöendet redan för
någon tid sedan är ett fullbordadt faktum. Jag kan emellertid ej annat
än betvifla, att missionärerna på Nya Guinea i sin motvilja mot
europeers besök derstädes företrädesvis hafva infödingarnas välfärd
för ögonen. Dessa deras andliga själasörjare hafva nämligen allt
hittills gjort altt som legat i deras makt för att hindra Nya Guineas
vetenskapliga utforskning, under förebärande att klimatet vore ytterligt
förderfligt för europeer och framför allt att infödingarnas fiendtlighet
mot främlingar icke kunde öfvervinnas, påståenden hvilka, såsom jag
längre fram skall visa, sakna all grund.
Sedan jag under några dagars vistelse i Port Moresby afslutat mina
förberedelser för resan i det inre, bröt jag upp derifrån fredagen d.
27 juni på väg till Astrolabe-bergen. Mitt följe bestod af 30 infödda
bärare, och antalet af dem som följde mig utan särskild sysselsätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
