Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Nya Guinea, af E. G. Edelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lalokifioden flere mindre fall och forsar. Huru det ofvannämnda
fallet fått namnet Rona, kan jag ej upplysa; ordet är af inhemskt
ursprung, men dess betydelse kunde ingen förklara för mig.
Infödingarna gå öfverallt på ön nästan nakna. Männen bära ett
bälte af flätad bast eller rör. Många hafva endast en grön vidja
kring lifvet, med den ena ändan gående ned mellan benen och fastad
baktiil vid den del, som går rundt kring midjan. I allmänhet hafva
såyäl män som qvinnor ulligt hår och äro äfven mycket stolta öfver
denna sin naturliga prydnad, hvilken de genom frisering ytterligare
förbättra till mosslika bildningar. På kusten är det rätt vanligt att
männen rycka ut alla skäggstrån och äfven allt hår på öfriga delar
af kroppen utom hufvudet, men bland bergsborna och äfven i några
byar vid Papua-bugten bära männen ofta svart, krusigt och kort
skägg, som stundom, underligt nog, liksom håret på kroppen växer i
små tofsar. Infödingarna äro mycket begifna på att utstyra sig med
allt slags granlåt, såsom hvita och röda fjädrar, blad och blommor
på hufvudet, ringar af flätade växtfibrer, rör, snäckor eller andra
ämnen kring hals, hand* och flotleder, armar och knän. Innanför
armbanden sticka de välluktande växter, hvari de tyckas vara mycket
förtjusta. I de genomborrade öronflikarna bära de äfven välluktande
örter och blommor, samt i näsbrosket, som likaledes är
genombor-radt, en rund staf af b$mbu, snäckskal eller ben, 1 till 6 tum i
längd och 1 tum i omkrets. Tatuering förekommer icke mycket
hos männen, hvilka i stället tycka mycket om att måla sig med
bjerta färger.
Qvinnornas drägt består af en kort kjol, gjord af strimlor af
pandanusblad, eller sagopalmblad på ställen, der sådana kunna
erhållas. Ofta bära de flere kjolar, den ena öfver den andra, liksom
garneringarna på våra damers klädningar. De färga fibrerna vexeN
vis röda och gula eller ock enbart gula, och att se dem i sina
dragter prydda till fest är verkligen ett storarladt skådespel. I motsats
mot männen tatueras qvinnorna i särdeles stor skala; någon gång
ser man hela deras kroppar vanstälda af tatueringsmärken. När en
flicka uppnått en viss ålder, tages hon om hand af sin moder och
tatueras med vissa mellantider ända upp till nacken; en del märken,
som anbringas kring halsen, utvisa, att ungmön nu är giftasvuxen
och färdig att bortförlofvas, om detta ej redan skett. När qvinnan
inträder i det äkta ståndet, så tatueras hela hennes ansigte, och när
hon blir enka, erhåller hon vissa tatueringsmärken omkring halsen
för att angifva detta. I vissa trakter af ön måste qvinnorna, när de
gifta sig, afraka sitt präktiga hår och fortfara dermed under hela
lifvet; enkorna deremot få låta det växa till en viss längd. De gifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
