Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Nya Guinea, af E. G. Edelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken föreföll mig oroande, lugnade mig med att säga: »Biserasa lasi
inai dibiaka karaja» (de slåss icke, utan göra fred). Till sist skakade
de hand på ett särskildt sätt — ej olikt frimuraregrepp — och gnedo
näsorna mot hvarandra, hvilket äfven är ett vänskapstecken, hvarpå
de satte sig ned och trakterade hvarandra med betelnötter och kalk
och slutligen en »kuku bidam» (en pipa tobak). På detta sätt slutes
fred mellan suveränerna på Nya Guinea.
Kl. 4 e. m. försiggingo inledningshögtidligheterna till festen.
Vice-konungen, Narianuma-höfdingens broder, tog jemte en del andra
män och qvinnor plats på en af de bakre platformerna, der de
hoppade, dansade och tjöto, d. v. s. sjöngo enligt sin egen uppfattning.
Vice-konungen gaf ett tecken åt några personer, som sutto på en
klippa vid ingången till byn; dessa reste sig genast och -sprungo af
alla krafter till den platform, som var närmast bakom den stora
yamsställningen, och inom ett ögonblick hade de en af stolparna med
alla derpå hängande frukter på axeln. Derpå buro de denna till den
plats på klippan, der de förut hade suttit. Delta upprepades mfed
vissa mellantider, tills platformen var tom, hvarpå ett annat sällskap
intog den andra platformen och förfor på samma sätt.
Marokkoqvinnorna bjödos derefter att sitta ned på ena sidan om
»den stora yamsställningen», och några Narianuma-män utdelade
frukter och annan vegetabilisk föda bland dem. Sedan de hade fått
sin andel, skedde allmän utdelning bland de öfriga besökande. Äfven
jag fick min del af den stora yamsställningens innehåll. Senare, då
allt detta blifvit kokadt, åt man, rökte, tuggade betel och kalk, under
det att andra pratade och skrattade och åter andra betraktade de
dansande. Hela natten var ett oafbrutet ätande, skrålande, sjungande,
trummande och dansande; byn var en enda oredig röra af
menni-skor, som, belysta af de flammande eldarna, med sin mörka hy och
målning i lifliga färger erbjödo ett särdeles egendomligt skådespel.
Dagen var en festdag äfven för mig; jag instälde allt arbete för att
kunna iakttaga denna fest, som hör till de tilldragelser, hvilka icke
ofta återkomma på Nya Guinea. Att så många stammar mötas på
ett ställe är nämligen ganska sällsynt. Här voro nu icke mindre
än 500 personer, representerande sju olika distrikt, närvarande,
och de flesta af dessa hade varit dödliga fiender ett år forut,
men denna fest var tillstäld af höfdingen i Narianuma för att
stifta fred dem emellan. Man må hoppas, ätt denna fred må blifva
beståndande, ty krig stammarna emellan har hittills ständigt rådt på
Nya Guinea.
På fredags morgon, dagen efter festen, begaf sig Marokko-folke t
å stad på samma sätt som det hade kommit. De skakade sina sköl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
