Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
expeditionen. Senare bildades af Kuiluområdet en egen provins
med en från Kongoexpeditionen skild förvaltning.
Vid Kongo inspekterade Stanley sina förut anlagda stationer,
med hvilkas skötsel under den tid, han varit frånvarande, han
dock var föga nöjd. Tvenne nya ångare fraktades nu upp till
Stanley Pool, och med en flottilj af tre ångfartyg for
expeditionens chef i maj 1883 uppför Kongo ända till eqvatorn, der
stationen Equateurville anlades. 1 aug. samma år begaf han sig på
en ny förd uppför floden och tillryggalade nu hela dess segelbara
lopp, ända till Stanley Falls, der på ön Wana-Rusani den yttersta
stationen grundades. Återkommen till Léopoldville afsände Stanley
en ny expedition uppför floden under kapten Hanssens och begaf
sig derpå nedåt kusten för att definitivt återvända till Europa.
Till hans efterträdare i styrelsen öfver Kongolandet hade general
Gordon blifvit utsedd, men då denne på engelska regeringens
uppmaning anträdde sin verldsbekanta förd till Sudan och Chartum,
uppdrogs chefskapet åt Sir Francis de Winton, som i tnaj 1884
sammanträffade med Stanley i Vivi. Några dagar derefter
lem-nade den senare Afrika.
Den verksamhet, som sålunda utförts under ledning af »Comité
d’études du Haut Congo» — hvilken 1882 förändrat sitt namn till
*Association internationale du Congo» — hade naturligtvis,
oak-tadt allt hemlighetsmakeri, väckt det största uppseende.
Rivaliteten med Frankrikes koloniala sträfvanden är här redan omtalad,
men äfven en annan makt, nämligen Portugal, böljade, med
åberopande af upptäckarens rätt, att högljudt framställa anspråk,
särskildt på Kongos mynningsområde. Dessa anspråk, förut
ständigt bestridda, vunno emellertid i febr. 1884 erkännande af
England, dock under förbehåll af de öfriga makternas godkännande.
Härigenom bragtes frågan om Kongolandets statsliga ställning
på allvar å bane. Ingen af de öfriga makterna ville i likhet med
England erkänna de portugisiska anspråken, och Förenta staternas
kongress gick i spetsen för de motsatta sträfvandena, i det den
d. 10 april 1884 bemyndigade presidenten att erkänna den
internationella Kongoassociationens flagga. Ej långt derefter, eller d.
23 april, kom en öfverenskommelse till stånd äfven med Frankrike,
hvarvid dock associationen på grund af sin ovissa ställning måste
förbinda sig att gifva detta land företräde, om den genom
oförutsedda omständigheter skulle nödgas afhända sig sina
besittningar. Då det emellertid för verldshandeln, hvilken började ställa
stora förhoppningar på Kongolandet, skulle vara lika
ofördelaktigt om Portugal komme i besittning af flodens mynning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
