Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterligare öka det rus, i hvilket han befann sig. D& han ej ville lyssna på
mitt tillrop, upphann jag honom dock lätt och qvarhöll honom genom ett
säkert grepp i hans ulliga hår. Han famlade efter den knif, som hvarje neger
bär i lifremmen, men jag förekom honom och fråntog honom den. Jag sade
honom derefter, att jag ej ville göra honom något ondt, utan endast önskade
samtala med honom, men han försökte fortfarande att slita sig lös, hvarvid
han, innan jag visste ordet af, fick tag i mitt gevär, som han ville rycka
ifrån mig. För att skrämma den gamle fyllbulten ropade jag då på Ali att
fatta tag i bössan, medan jag drog upp min revolver, men innan detta lyckats,
kände jag en stöt i ryggen, som föranledde mig att hastigt vända mig om.
Denna rörelse räddade troligen mitt lif, ty i samma ögonblick small ett skott,
hvars laddning gick tätt invid min sida, och jag fick syn på en alldeles
iavid mig ur gräset framstickande, med dubbla pipor försedd bössa. Ej ett
ögonblick afbidade jag ett andra skott, utan kastade mig ner i en gräsdunge,
hvarigenom detta andra skott ej gjorde mig annan skada än att hölja mina
ben med dam. Då den mig anfallande negern såg mig sålunda falla, - trodde
han mig sårad och kröp fram ur sin betäckning för att efterse, huru härmed
förhöll sig. Jag begagnade tillfället att sända honom tre kulor ur min
revolver, af hvilka den ena sårade hans båda lår. Han föll och försökte
att kraflande rädda sig, men i detsamma small ett skott, som träffade honom
i underlifvet, så att han stönande föll på ryggen och blef liggande orörlig.
Det var en af mina haussas, Josefo, som i rätt tid hunnit fram och gaf min
angripare banesåret. De öfriga af mina män kommo nu framrusande, men på
samma gång knallade ock talrika skott från våra osynliga, i gräset sig
gömmande fiender. Då Ali såg mig falla, hade han med ett kraftigt ryck fått
mitt gevär från Dom Peteto, och begagnande det som klubba gaf han denne
ett slag i hufvudet, som bort kunna fälla en oxe, men en negers skalle är
hårdare än så, och den gamle svaltingen rusade sin väg in i gräset. Efter
måhända 5 minuters strid, hvarunder infödingarna förlorade ytterligare två
män och en af de mina fick ett sår i axeln, flydde angriparna, och byn var
rensad från fiender.
Straffet för detta lömska öfverfall hade efter härvarande sed rätteligen
varit att sätta eld på hela byn, men jag inskränkte förstörelsen till fetisch-huset
och höfdingens gräspalats, hvarjemte jag gaf mitt folk tillåtelse att taga hvar
sin höna till aftonmåltid, och sjelf försåg jag mig med ett lam. Klockan
var nu 5 e. m., och som jag visste, att infödingarna efter mörkrets inbrott
skulle lägga sig i forsåt, anträdde vi återtåget till Mafiela, der jag mottogs
med krypande ödmjukhet af höfdingen, som redan fått kännedom om hvad
som försiggått i hans granskap och som bragte oss en gåfva af palmvin och
bananer. Sedan eld uppgjorts och en dervid tillredd måltid intagits, utstälde jag
forsigtigtvis poster till förekommande af öfverrumpling under natten samt lade
mig derefter, ej för att sofva, men för att under rökande af min pipa
försjunka, såsom vanligt härstädes under de långa aftnarna, i tankar på
hemlandet. Den starka aftonmåltiden af hönssoppa och lamstek i förening med
trötthet efter dagens ansträngningar förde mig dock efter hand i Morfei armar,
hvarur jag vaknade till följd af ett, ehuru aflägset, dock starkt buller. På
tillfrågan upplyste mig mina vakter med ett triumferande leende, att
infödingarna »firade sorg» öfver dem, som stupat för våra kulor. En enformig
klagande sång, omvexlande med hotande, vildt tjutande, jemte slag å tamtam
och bösskott, gjorde ett obehagligt intryck under den annars så stilla natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
