Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro vänligt sinnade, befarade jag dock möjligheten, att någon spion derifr&n
skulle p& förhand underrätta v&ra fiender om vårt annalkande, och befalde
derför mitt folk att smyga sig genom byn, hvilket ock lyckades oss, krypande
pä alla fyra. Knappt hade vi dock åter satt oss i marsch p& andra sidan byn,
förr än en hornstöt ljöd och en i gräset helt nära mig dold person rusade upp
och försvann, fåfängt förföljd af någon af de mina. Iakttagande ytterligare
försigtighet, delade jag nu min trupp i två afdelningar, af hvilka den ena
bildade förtrupp, under det att jag sjelf följde efter på något afståud med
den andra manstarkare. Utan att oroas marscherade vi fem mil. Derunder
kände jag allt mer, att jag var för tunnklädd och hade att motse ett
feberanfall. Ankomna till en omkring cn mil från Nhombi befintlig marknadsplats,
gjorde vi der halt för att afbida den klart skinande månens nedgång vid
tutiden. Jag utsände dock två män for att söka smyga sig in i Nhombi och
utröna, om vi der vore väntade. Natten började nu blifva kall, jag skakade
af köld, under det mitt hufvud var brännhett, samt kände mig så illamående,
att jag lade mig ned och snart inslumrade. Efter en god stund väcktes jag
af den återkommande patrullen, hvarvid jag till min förvåning fann mig helt
varm, en följd deraf, att mina män, som märkt mina frosskakningar, af tagi t
sina skynken och öfvertäckt mig dermed, ett af de många bevis jag erhöll af
mina underlydandes tillgifvenhet. Mina utskickade meddelade, att byn tycktes
försänkt i djup sömn. Klockan var nu omkring 3, och endast stjernoma och
eldflugorna upplyste natten. Jag beslöt derför att framrycka för att
kring-ränna byn före solens uppgång, omkring klockan half 6. Vi marscherade
framåt så ljudlöst som möjligt. Plötsligt hördes liksom spännandet af en
bösshane. Jag tvärstannade, lyssnade, frågade mina män, om de hört något,
men erhöll nekande svar. Just som jag derefter kommenderade: «Framåt«,
brakade en salva, ett vildt tjut genljöd i vårt omedelbara granskap, och inom
ett ögonblick syntes en mängd svarta figurer rusa mot oss, svängande sina
bössor. Vi hade blifvit öfverrumplade, men på mitt koipmando: »Gif eld»,
började våra repetergevär sin verksamhet. Större delen af våra angripare
gjorde hastigt reträtt, medan deremot ett fåtal anföll oss med sina assegaier.
En af dessa kom helt nära mig, och då jag hörde hans bössa var afskjuten,
väntade jag honom med revolvern i hand. Hastigt höjer han dock sitt gevär,
och i nästa ögonblick hade jag säkert haft dess innehåll i mig, om ej en af
mina haussas med ett språng, värdigt ett lejon, i samma ögonblick rusat på
honom och stött sin half fot långa knif ända till skaftet i hans bröst, hvarvid
det mig tillämade skottet gick i luften, och han nedföll såsom lik. Vi lade
oss derefter ned i gräset och underhöllo en jemn eld mot de ställen, der vi
hörde något prasslande, ty se någon kunde vi ej. Snart blef dock allt åter
tyst. Vi kröpo långsamt framåt, funno tre döde fiender och kunde på något
afstånd urskilja en fjerde. Ali kröp varsamt fram för att bemäktiga sig dennes
bredvid honom liggande gevär, men just som han fattat tag i detsamma, smälde
åter flere skott, visande, att våra fiender ännu bevakade våra rörelser. Med
kännedom om infödingarnas vana att, så snart de afskjutit ett skott, kasta sig
åt sidan, tillsade jag mina män att gifva eld på båda sidor om det snår, från
hvilket skotten utgått. Det jämrande, som följde omedelbart efter det vi
afskjutit vår salva, visade riktigheten af denna beräkning och att vi ej förfelat
målet. Nu hördes bullret af flyende, och det var ej tvifvel underkastadt, att
våra motståndare drogo sig tillbaka. Endast en af de mina, zanzibariten
Baraka, hade erhållit en svårare blessyr, vid hvars granskning jag fann, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
