Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina infödingar hade uppgifvit, att de trakter, som vi hade att
genomvandra, voro så tätt befolkade, att det ej skulle behöfvas att medföra
munförråd för folket, hvilket vi lätt skulle kunna förse oss med uti de byar,
hvilka vi hade att passera. Huru föga öfvercnssiämmande denna uppgift var
med verkliga förhållandet, visade sig redan vid vår första rast, då vi kl. I
e. m. efter oafbruten marsch skulle hvila och intaga vår middagsmåltid.
Ingen bebyggd plats fans uti granskapet; denna platå syntes mig uteslutande
vara besökt af elefanter och bufflar, efter hvilka vi funno talrika stigar i det
höga gräset.
Mina zanzibariter, som genom erfarenheten lärt sig att ej satta allt för stor
tillit till infödingarnas utsagor, hade hållit sig skadeslösa genom att medtaga
munförråd för en dag. Detta kom dem nu väl till pass, ty sedan regnvatten
blifvit hemtadt ur en närbelägen grop och runnit genom en liten portativ
filtrerapparat, så intogo jag och de vår måltid, medan de infödde fingo se på.
Efter en kort rast gingo vi vidare och nådde vid 4-tiden en liten by,
om de få små hyddor, som der funnos, kunna förtjena detta namn. Der var
»mundele» känd; två eller tre af det dussin män, som bebodde platsen, hade
varit nere vid Kwamouth.
Sedan jag sofvit så godt, som man kan sofva blott efter en ordentlig
dagsmarsch med deraf följande stark transpiration, anträdde vi vid
soluppgången marschen vidare.
Vid middagstid rastade vi uti en by, belägen vid en liten bäck, soni
efter några mils lopp utfaller i Kwa. Här såg jag en sorts farkoster, som
voro de primitivaste i sitt slag, jag ännu sett. De bestodo af några
sammanbundna grenar med hopfogningar bestnikna med en sorts harts. Som åra
användes blott en påk, med hvilken de infödde »staka» sig ned för sin lilla
bäck till dess utHöde, hvarest de genom handelskaravaner, som från Stanley
Pool återvända till det stora och rika Wabouma-distriktet, sätta sig i förbindelse
med verldsmarknaden.
Här hörde jag af de infödde, att elefanterna äro särdeles talrika. De
berättade om dem, huru stora hjordar stundom visa sig uti byns granskap och
om nätternu nedtrampa deras maniokplanteringar. Detta var mig, hårdhjertadt
nog, en välkommen underrättelse, ty den väckte hos mig hoppet om att få
nedlägga en af dessa bestar, hvarför jag beslöt att der tillbringa natten.
Byn ligger uti sluttningen ned mot bäcken och bakom den höjer sig
åter den ansenliga platån.
Klockan 10 på qvällen uppstälde jag två goda skyttar vid ett dvärgträd,
hvars krona syntes, men för öfrigt var fullkomligt doldt af det höga gräset.
Sjelf fattade jag jemte min betjent post uti skyddet af ett litet skjul, som
låg midt uti backsluttningen. En af elefanter upptrampad stig ledde emellan
dessa båda punkter ned till bäcken. Vår väntan blcf ej långvarig. Efter vid
pass en timme såg jag några väldiga konturer på krönet afteckna sig mot
himlen. I sakta mak satte sig ett tåg af G djur i rörelse utför backen, och
allt tycktes gå efter beräkning, då plötsligt ett skott ljöd nerifrån byn med
den påföljd, att djuren genast kastade åt venster rätt mot det lilla trädet,
hvarifrån de två skyttarna sände den främste två väl riktade skott, som gjorde,
att han, en väldig hane, segnade ned och blef på platsen. De öfriga rusade
skrämda hit och dit uti det höga gräset, hvarefter vi fyra forsigtigt men
hastigt återuppsökte vår lägerplats för att ej till äfventyrs blifva, under det
tilltagande mörkret, ett byte för de retade och uppskrämda djuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
