Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick nu hora, att alla byns invånare om en stund skulle samlas för att se
den hvite, samt att en fest skulle arrangeras till min åra. Klockan 9 ljöd
den stora trumman, som kallar till »meetings», hvarpå höfdingen och hans son,
åtföljda af några andra, kommo för att hemta mig. Jag tog med mig min
betjent samt några andra af mitt följe, hvarefter vi at deputationen med
höfdingen i spetsen fördes till hans boning, utanför hvilken voro grupperade flere
hundra mån, qvinnor och barn, de förstnämnde försedda med rika målningar,
samt alla »klädda» uti europeiska tyger. Höfdingen och hans betrodde män
prunkade uti siden och sammet uti mönster och färger, som voro mig väl
bekanta från mina magasin uti Kwamouth.
Jag lät säga höfdingen att, eftersom vi voro de bästa vänner i ve riden,
så hade jag rättighet att tala utan omsvep med honom, och att jag således
ville underrätta honom om, att jag om en timme skulle vara färdig till
af-marsch, så att, om han ville ställa till något festuppträde, så skulle han göra
det fort.
Här visade det sig emellertid, något som alltid är fallet, att då man skall
arrangera något glädjande på befallning, så blir alltsammans flasko. En sorts
dans af spjutbeväpnade män arrangerades, ackompagnerad af en, jag behöfver
ej säga det, föga harmonisk »musik», men der var intet lif eller intresse; och
jag upplyste snart min gemytlige värd om, att jåg var färdig att afgå.
Jag inbjöd honom att afhemta en present af tyger och perlor såsom uttryck
för min vänskap, hvarpå han till mig öfverlemnade 6 getter och 2 tjog höns.
Allt detta skulle först afhemtas vid vår återkomst.
Sedan jag sagt farväl till Gandelo och hans män samt rangerat
karavanens folk, af livilka några ledo mycket af allt för ymniga libationer ur
palm-vinskalebasserna. satte vi oss åter i marsch, och ankommo utan nämnvärd
händelse till en af staden Dumas förstäder klockan mellan 3 och 4 e. m.
En liten höfding kom der emot mig och förkunnade, att »Bula Matadis
(Stanleys) son» var väntad hos den store höfdingen Mfa-Duma, hvadan jag
omedelbart fortsatte min marsch mot hans stad, hvarest jag inträffade 10
minuter senare. Vid min åsyn rusade qvinnor och barn med den mest
förskrämda uppsyn in i sina kojor. Jag blef af några af de infödde, hvilka
höllo sig på behörigt afstånd från min misstänkta person, anvisad vägen till
höfdingens bostad. Jag hade ej gått många steg inom stadens område, innan
den stora trumman ljöd, kallande till rådplägning alla röstberättigade.
Vi svarade ur vår lur; och om en stund var hela samhället uti fullkomlig
villervalla. Några af männen vågade sig på 3 å 4 alnars afstånd från mig,
betraktande mig med den mest oförstälda förundran, men på samma gång
genom sina gester läggande i dagen välvilliga tänkesätt.
Jag varseblef snart en vidsträckt inhägnad af gräs, fastbundet vid höga
stolpar, hvilka öfverst voro prydda med grinande, vittrade dödskallar, och
förstod då, att der var höfdingens bostad, hvilket äfven märktes af den skara
menniskor, som strömmade in genom den uti inhägnaden lemnade öppna
gluggen. Jag hade ej annat att göra än att gå på, och stod snart inom
inhägnaden med höfdingens kraal midt i fonden. Höfdingen sjelf var sittande på
ett underlag, som bildades af fem tigerhudar, med sina favorithustrur bredvid
sig; bakom honom voro bildade flere rader af hans betrodde män, krigare och
slafvar; under det att en afrikansk neger-gosse-orkester med afrikanska
neger-gosse-orkesterinstrument hade tagit plats på sidan något framför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
