Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskarna i Kongo, af E. W. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wester fick snart erfara, att han blifvit placerad på associationens
måhända både vigtigaste och farligaste post. I dec. 1884 ankom
nämligen till den nyanlagda stationen den mäktigaste mannen i
hela Ost- och Centralafrika, arabhöfdingen Hamed-bin-Muhamed,
kallad Tipu-Tip, ett namn som betyder den »ständige hackaren»
och är honom gifvet af de arma negrerna för de oupphörliga anfall,
hvarför de af honom äro utsatta. Han hade vid föregående
tillfällen visat sig särdeles vänlig mot resande europeer —
Living-stone, Cameron, Stanley och Wissmann hade af honom åtnjutit
stor hjelp — men det ingick icke i hans planer att europeer
skulle intaga en stadigvarande position inom området för hans
elfenbens- och slafjagter. Det var just de dermed förenade
våldsbragderna mot infödingarna, som Kongoassociationens agenter
hade till uppgift att förhindra, men deras styrka var obetydlig
mot Tipu-Tips, som uppträdde i spetsen för tusen väpnade män.
Hans fordran att stationen skulle utrymmas möttes dock af ett
bestäm dt afslag, och efter många och långa »palaver» lyckades
det löjtnant Wester att vinna den store arabhöfdingens vänskap
och fulla förtroende Ett fördrag ingicks med honom, hvari han
förband sig att hindra alla araber att taga slafvar, stjäla elfenben
m. m. i Kongolandet.
Sedan vänskapliga förbindelser blifvit inledda med Tipu-Tip,
florerade nu på allt sätt den nyanlagda stationen, som är belägen
på en ö i floden. Åtskilliga hus uppfördes, planteringar anlades,
och om ej det kringboende folket varit menniskoätare och
kommunikationen med den yttre verlden varit så sparsam och
oregelbunden, hade vistelsen derstädes varit dräglig nog. Då emellertid
de svenska löjtnanternas treåriga tjenstetid nalkades sitt slut,
och frågan om hemförden kom före, erbjöd Tipu-Tip dem att under
hans beskydd få taga återvägen öster ut till Zanzibar, i stället
för den vanliga vägen nedför floden till Banana. Löjtnant Wester
hade emellertid under sina ströftåg och jagter ådragit sig ett
svårt anfall af den afrikanska febern, som höll honom en månad
vid sängen. Gleerup skötte honom outtröttligt och omsorgsfullt,
men då förbättring inträdde, befans Wester ändock för svag att
företaga den långa och besvärliga landresan, hvarför det blef
Gleerup ensam som fick begagna sig af Tipu-Tips välvilliga anbud.
Löjtnant Wester lemnade Stanley Falls d. 22 febr. detta år,
ankom till Banana d. 22 april, till Liverpool d. 10 juni och återsåg
fäderneslandet i Göteborg d. 27 i samma månad. Efter hemkomsten
har han för sin förtj en stfulla verksamhet i Afrika af konungen
fått mottaga Vasaordens riddarekors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
