Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om seder och bruk bland vildarna vid öfre Kongo, af Georg Pagels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hvilka han säger sig vara i beröring. Sjelf är han nnder
•dessa galenskaper mycket fantastiskt utstyrd och målad. Ofta
afger han svaren dansande.
En gång frågade jag en svart, hvad han tänkte om orsaken
till solen och månen. Han svarade mig helt frankt, att det visste
han ej så noga, men att det var en fetischör uti Wangatas by,
som förr haft det bestyret om händer; numera, efter dennes död,
vore det anförtrodt till en annan dylik, som bodde vid Oubangi.
Han tyckte dock, att den förre gjort sin sak bättre än den
nuvarande. ’
Be gr af ning.
När en höfding dör, vidtaga alltid stora ceremonier.
Inelf-vorna uttagas och kroppen rökes, hvarpå den döde med stor
pomp och ståt bäres omkring uti grannbyarna, hvarvid ofta
inträffar, att bärarna, rusiga af pombe, tumla omkull med sin börda.
Derefter utställes kroppen på »lit de parade» omgifven af en
massa föremål, hvilka anses kunna blifva den döde till nytta uti
an annan verld. En massa europeiska tyger och perlor lindas
omkring kroppen, hvilken dessutom är rikt ornamenterad med
målningar uti hvit, gul och röd ockra. En stor kalebass med
pombe eller palmvin är ej glömd bland dessa saker; ur densamma
antages den döde komma att taga sig en styrkedryck uti sin
nya verld.
Stammarna omkring Eqvatorn begrafva sina döde uti
urhål-kade trädstammar; Bajansifolket för öfrigt nedlägger sina döde
rikt inbäddade uti europeiska tyger.
Såsom regel gäller, att liken begrafvas uti jorden; men om
»bunganga» hos den döde upptäcker en ond ande, så kastas liket i
floden, så vida ej den döde uti lifstiden innehaft någon högre
rang; i sådant fall antager jag, att fetischören aldrig upptäcker
någon ond ande hos den döde.
Vid och före hvarje begrafning anställas alltid väldiga orgier
i den dödes by. G-evär affyras (skottens antal beror på den
flödes rang), trummorna gå dag och natt, likasom äfven dansen
■och skriket, under flere dygn. Under dessa festligheter anställas
städse flitiga libationer, hvilket gör att hela sällskapet, män,
qvinnor och barn, äro druckna.
Den dödes qvinnor gå omkring uti byarna tjutande och
gråtande så, att man skulle kunna tro dem nedtryckta af en
gränslös sorg. Detta är dock ingalunda fallet. De äro lika likgiltiga
för den döde som jag. Allt är endast ceremoni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
