Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om seder och bruk bland vildarna vid öfre Kongo, af Georg Pagels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ohyggligaste man i allmänhet kan komma att bevittna
är de stora afrättningar, som alltid ega rum efter en slafegares
död. Antalet offer är beroende på den dödes samhällsställning.
Undantag från regeln göres blott i den händelse, att den döde
varit skuldsatt, i hvilket fall slafvarna säljas till betäckande af
skulderna. Ofta tager man för dessa blodsoffer ej slafvar frän
den by, den döde tillhört, utan man köper andra för att aflifva.
De slafvar, som skola offras, bindas genast efter sina herrars
död för att hindra dem från att rymma, hvilket dock synes vara
en öfverflödig försigtighet. då helt säkert en dylik stackars
lif-dömd ej skulle finna en fristad på annan plats än hos den hvite.
Slafvarna synas också gå till exekutionen med ett märkvärdigt
dödsförakt eller kanske snarare en djurisk likgiltighet.
Vid dessa afrättningar har vilden tillfälle att lägga all sin
djuriskhet i dagen. Offren dödas, då de äro män, oftast genom
halshuggning, qvinnorna krossas med slag af träklubbor eller
dränkas. Ofta nog är det fetischmannen, som gör tjenst som
bödel; alltid har han att öfvervaka ceremonierna.
Halshuggningen tillgår så, att delinqventen sättes på en
träställning, med armar och ben hårdt sammanbundna, så att han ej
kan röra en led. Derefter börja de ohyggliga ceremonierna med
dans omkring offret, hvarunder männen sigta på honom med sina
spjut och qvinnorna under vilda skrän misshandla vissa delar af
hans kropp.
Detta väsen, hvarunder pombe och palmvin förtäres nti
myckenhet, fortfar stundom flere timmar, hvarefter bödeln, festligt
smyckad, uppenbarar sig med stor pomp, beredd att gifva den
arma varelsen nådestöten. Hans ögon förbindas nu, trummorna,
skriket och dansen upphöra, en stång fastgöres vid offrets hufvud
så, att halsen utdrages till en onaturlig längd, hvarefter den
blanka knifven med ett enda snitt skiljer hufvudet från kroppen.
Det förra slungas af den böjda, spända stången högt i luften,
hvarefter det sparkas och rullas öfver hela platsen, blodet
uppsamlas af åskådarna, som smeta sig dermed uti ansigtet och öfver
sina nakna kroppar samt pocka på nästa offers omedelbara
framförande, hvarpå vidrighetema repeteras. Fadern kan se sin son,
brodern sin broder och mannen sin hustru som offer vid dessa
ceremonier utan att känna den ringaste rörelse.
Uti Lukolela hände en gång, att höfdingen der före sin död
befalde, att hans femårige son skulle begrafvas lefvande med
honom. Den lille lades också mycket riktigt i grafven såsom
hufvudgärd åt faderns lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
