Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om seder och bruk bland vildarna vid öfre Kongo, af Georg Pagels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill skildra en episod, som står såsom en mörk punkt
uti den unga Kongostatens historia.
Vi hade en liten post af 3 haussas vid floden Arouhimis
utflöde i Kongo. Dessa våra soldater togos lömskt till fånga
•af vildarna; men som de ej voro tillräckligt feta för att genast
anses lämpliga såsom föda, så sattes de på gödning. Genom att
ej gifva dem annat att äta än palmolja och bananer, fick man
dem snart uti behörig fettma, hvarefter tvenne af våra
stackars soldater uti den tredjes åsyn uppåtos af vildarna. Denna
tredje lyckades undkomma på så sätt, att araberna från Stanley
-fallen just uti de dagarna gjorde en slaf- och elfenbensjagt uti
dessa trakter. De togo hundratals fångar och bland dem vår
man, hvilken öfverlemnades till vår station vid Stanleyfallen,
inför hvars chef, löjtnant Wester, han sedan fick afgifva
berättelse om de afskyvärda saker, han fått bevittna.
Såsom regel gäller, att vildarna aldrig äta den som dödt
* sotdöd», eller någon som de sjelfva aflifvat, om denne tillhör
deras egen stam. Endast krigsfångar aflifvas och ätas.
Om det öfver hufvud finnes något, som för vilden är heligt, så
är det
Blods förbundet.
Genom detsamma förenas tvenne individer så nära med
hvarandra, att enligt de vid ceremonierna gifna löftena alla den enes
intressen äfven blifva den andres, den enes vänner och fiender
äfven den andres. Den ena blodsbrodern är skyldig att intill
döden skydda den andre; den enes qvinnor och alla tillhörigheter
äro äfven den andres.
Huru noga dessa löften hållas de infödde emellan känner jag
ej; men jag har ej att beklaga mig öfver mina tvenne blodsbröder.
Den ene af dessa är en höfding, som heter Irabele, en gammal
gubbe, intrigmakare och skojare, med hvilken jag måste ingå
detta förbund för att få lugn vid stationen.
Mina företrädare vid Eqvatorstationen hade flere gånger
för-gäfves sökt inträda uti vänskapliga förbindelser med detta
tjur-hufvud, men alla deras försök strandade mot hans ovilja för de
hvite. Jag hade ett litet äfventyr med honom och hans män den
25 juni förlidet år, då jag tillsammans med 5 af mina haussas
blef försåtligt öfverfallen uti hans by. Sedan jag uti denna
affär lemnat åtskilliga af hans män döde på valplatsen, föreslog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
