Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om seder och bruk bland vildarna vid öfre Kongo, af Georg Pagels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilden berusas af musiken; han lefver då, synnerligast om
han dansar dertill, uti en helt annan verld; och verkligen
förvånande äro de ansträngningar och den uthållighet, som dessa
dansare lägga i dagen.
Utan tvifvel är vilden skickligare såsom exekutör af
vokal-än af instrumentalmusik. Ofta nog hör man från kanoterna en
egendomlig, rent framsjungen visa i den stilla qvällen ljuda öfver
skär och öar. Dessa visor äro vanligen improviserade samt sakna
fullkomligt ord; tonen snarare jodlas än sjunges.
Och som jag nu fruktar, att jag allt för länge tagit
sällskapets uppmärksamhet i anspråk, så återstår mig blott att
framföra min djupa tacksamhet för den heder, som kommit mig till
del, i det jag blifvit kallad att inför denna ärade församling
framlägga några af de minnen, som jag medfört ifrån ett land,
hvarest jag tillbragt trenne år af lärorika studier, intressanta
äfventyr och äfven stora försakelser.
Den unga Kongostaten har ett jättearbete sig förelagdt, men
vi må hoppas, att en gång det stora civilisatoriska företaget skali
krönas med seger. Uti denna säkra förhoppning nedkallar jag
himmelens välsignelse öfver alla dem, som redligt arbeta mot det
sökta målet — och främst af alla, öfver den ädle,
uppoffrande-menniskovännen, den högsinnade fursten, Kongolandets suveränr
H. M. konung Leopold III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
