Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tätt, att icke ens solens strålar förmå genomtränga det och
upptorka den af det häftiga regnet alltid fuktiga marken, öfver
dessa platser hvilar sålunda en ständig skugga. Trots skuggan
råder här lif och rörelse. Strändernas buskväxter sträcka sina
grenar långt ut öfver vattenytan, och på dem hafva en massa
giftiga myror sitt stamhåll. Snår och buskar, som icke kunna
genomträngas af menniskor, måste vika för elefanter och bufflar,
som med lätthet bana sig vägar i dessa trakter. I det löfverk,
som dessa djurrikets kolosser icke nå, slingra sig stora ormar;
och på trädens grenar hoppa många olika slags apor,
sällskapande med de vackraste små sångfoglar. Det är sålunda lif i
urskogarnas eviga skugga. Det är också välljud i Afrikas hjerta:
smekande drillar från foglarna blanda sig i den härliga musik, som
höres från en massa små bäckar, då de lekande och porlande
kasta sina silfverbälten genom skogens skuggor. Den musiken är
en ovärderlig njutning för de varelser, som bo under eqvatorns
glödande sol. Dock är det icke alltid så lifligt. Midt på dagen,
under den svåraste,sol värmen, tyckes hela naturen vara försänkt
i dvala. En ljudlös tystnad råder då i den stora urskogen.
Utmattade af värmen ligga elefanthjordarna efter intagen måltid
och njuta skugga och svalka vid stranden af någon bäck. — 1
hög grad hänförande är den växtlighet, som frodas i dessa
natursköna trakter. Alstringskraften hos den af de starka ihållande
regnskurarna uppfriskade växtverlden väcker ovilkorligen
främlingens beundran.
Icke mindre intresseväckande är studiet af de menniskor, som
här vistas och bo, deras utseende, lefnadssätt och språk. De
utgöras af en mängd små negerstammar, inbördes fullkomligt olika
hvarandra. Dessa stammar äro förlagda i byar med 100 till
1,000 invånare. Efter den olika sysselsättning, som
hufvudsak-ligen upptager befolkningens tid, kan man indela den i tre
hufvud-grupper, nämligen fiskare, jägare och odlare.
Fiskarena bebo öar i Kongo eller slå upp sina hyddor på flodens
stränder. De äro stora, grofva män, omkring 6 fot långa, med
en ovanlig styrka, hvarom också deras muskulösa armar, höga bröst
och breda axlar bära vittne. Skola de dömas efter ansigtsdragen,
så vore det orätt att loforda dem såsom vackra menniskor. Den
platta näsan och de tjocka läpparna äro i och för sig jemmerligt
fula, men ännu fulare, om möjligt, blifva de genom tatueringar
och målningar, som enligt vildarnas smak skola tjena såsom
prydnader, men i vårt tycke hafva motsatt verkan. Huden,
ursprungligen svartbrun, insmörja de med rödkrita och palmolja, som det
Ymer. 1886. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
