Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säges, till skydd för muskitos och bromsar, men visserligen ock
lika mycket för prydnadens skall. Om armar och ben hafva de
jern- och kopparringar, både för att se bättre ut och för att prunka
med sina dyrbarheter. Dessa metaller äro nämligen mycket
värderade i dessa trakter.
I sitt yrke, fisket, och i förfärdigandet af fiskredskapen har
detta folk vunnit stor färdighet. I de starka forsarna, ja i sjelfva
vattenfallen uppresa de sina träställningar, vid hvilka de fästa
korgar eller ryssjor för fiskafänget. Dessa i fallen uppresta
ställningar vittna om, huru passionerade fiskätare dessa menniskor
äro. Det är nämligen förenadt med tusende svårigheter att
uppsätta sådana ställningar. Ty för det första är det lifsfarligt att
nalkas sjelfva vattenfallen, och ingen annan än dessa smidiga
fiskare skulle kunna eller ens våga utsätta sig för den faran. Men
vidare är det icke mindre halsbrytande att uti de under vattnet
befintliga urholkningarna i bergen uppresa stora stockar. Sedan
emellertid ett behörigt antal stockar blifvit vertikalt uppstälda
här och der i fallet, gifves hela ställningen stadga på så sätt, att
slanor och tåg af grofva slingerväxter eller lianer bindas emellan
stockarna. Mången får sätta lifvet till vid utförandet af detta
arbete. Men när väl ställningarna äro färdiga, ser man vildarna,
såsom om ingen fara vore för handen, springa omkring och klättra
i dem midt öfver de brusande fallen, lika lätt och ledigt som
apor. Ett enda felsteg skulle här vara en säker död.
Floden vid 7:de Stanleyfallet är omkring 600 meter bred, och,
då vattenståndet är lägst, kunna de bygga sina träställningar
öfverallt i fallet, tvärs öfver hela floden, nästan som en brygga.
Med långa lianer fastbindas de konstnärligt gjorda ryssjorna vid
denna brygga så tätt tillsammans, att de kunna sila vattnet öfver
hela flodens bredd; på sådant sätt söka de få alla fiskar, som fara
utför fallet, att fastna i korgarna. En gång om dagen vittja de
sina korgar eller ryssjor och lönas då oftast med en riklig mängd
stora och vackra fiskar, fullkomligt olika dem, som finnas i
Skandinaviens elfvar.
Det är en ståtlig anblick att se infödingarna sätta ut med
sina kanoter för att begifva sig till fallet. En dag anhöll jag,
som hade min station på en ö strax nedanför vattenfallet, hos
kung Zenge-Zenge att få följa med till fallet för att få åskåda
fiskafänget på nära håll. Denna begäran beviljades med starka
bifallsyttringar. Jag steg om bord i Zenge-Zenges största farkost,
en urholkad trädstam, 90 fot lång och 5 fot bred på midten samt
rodd af omkring 70 man, hvar och en försedd med en enbladig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
