Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om natur och folk i hjertat af Central-Afrika, af Arvid Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot tusentals araber. Och det visade sig ftfven inom kort, huru
omöjligt det är att utan en stor väpnad styrka spärra vägen
för araberna på deras ströftåg efter vinst. Knappt var jag
lemnad ensam på platsen med Amelot och Stuart, förr än Kajumba
började uttala sin undran öfver, att en hvit man skulle hindra
araber att gå utför floden och hvad följden skulle blifva, om dessa
tvingade sig väg fram. Det lyckades mig den gången aftvinga
Kajumba ett löfte att icke gå vidare. Han vände åter uppför
floden, och min station var fri från araber hela tiden mellan den
11 juli och den 6 aug. 1884.
Sistnämnda dag ankom arabniamparan Djumbe med något
öfver 100 man. Till en början förhöll han sig stilla, och jag
trodde mig äfven hafva vunnit hans vänskap genom att hjelpa
hans sjuka med vård och medicin. Men den vänskapen varade
blott ett par veckor, medan han hvilade från föregående strapatser.
Ty då han förvägrades att gå vidare utför floden och tillsades,
att, då Afrika vore stort nog för arabernas expeditioner efter
elfenben och slafvar, han lätt kunde flnna andra vägar för sina
ströftåg, förtretade detta honom så, att han, utan ett ord till
afsked, for för att klaga sin nöd i den store arabhöfdingen
Ki-bongos by, belägen 7 dagsresor från stationen, strax ofvanom det
4:de Stanleyfallet.
Smärre arabflockar, 10 till 20 man med en niampara, vållade
mig nu oupphörligen obehag genom tiggeri och palaver att få gå
utför floden. Politiken fordrade, att de bemöttes så vänligt som
möjligt. De fingo bo i mina arbetarebostäder och dela skörden
från mina åkerfält, ehuru det för mig var alldeles omöjligt att
förmå dem till arbete eller eljest draga någon väsentlig nytta af
dem, om jag undantager att umgänget med dem gjorde mig allt
mer förtrogen med deras språk, och att detta betydligt bidrog till
att upphjelpa mitt förhållande till araberna i allmänhet.
I oktober samma år ankommo större skaror af araber och
bland dem niamparan Muini Ibrahim, åt hvilken jag hade i uppdrag
att lemna betalning från mr Stanley för erhållet elfenben, samt
araben Missengo, som hade fullmakt att mottaga liknande
vedergällning åt 16 arabchefer. Och härmed blef jag fri alla dessa
packor af tyg, fjerdingar med krut och högar af gevär, som jag
för deras räkning icke utan stora bekymmer haft i min vård.
Icke långt derefter spreds bland vildarna i gran skapet rykte
på rykte, att en större arabkaravan vore i antågande, och att den
utan barmhertighet plundrade och ödeläde landet i sin väg. Upp*
jagade af förskräckelse och ångest vände sig infödingarna till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
