Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till mr. Stanley och rapporterade, att de rymt från en
ny-anländ hvit man, som ville slå dem ihjäl. Stanley förklarade
genast, att jag ej var rätte mannen för Afrika, och blef mycket
uppretad. Han tyckte ej om, att någon annan än han sjelf bar
hand på hans gunstlingar, zanzibariterna.
Jag återvänder emellertid till min karavan, som nyss blifvit
bestraffad. Det visade sig snart, att de ej fått nog, ty de gingo
ännu långsammare än förut och höllo alla tillsammans. Då lät
jag dem defilera förbi och slog dem af alla krafter öfver de
nakna skuldrorna, hvarefter friska och sjuka (ty sådana funnos
utan min vetskap) sprungo uppför de branta berg, som
känneteckna trakten midt emot Vivi.
De gingo så fort, att jag ej kunde följa med, och då jag med
brinnande feber i kroppen stupade af mattighet nära en bergspets,
trodde jag ej, att jag mera skulle få se skymten af mina bärare
och effekter. Jag släpade mig till skuggan af ett litet löffattigt
träd, och när jag återhemtat mig nog för att nå toppen, fann jag
till min stora glädje, att mina män också blifvit ,trötta och hvilade
sig. De uppfattade genast mitt tillstånd och hviskade till
hvarandra, att jag var sjuk. De utspände sina hvita tygstycken öfver
mig och pysslade om mig, som vore jag ett barn; jag låg med
hufvudet i knäet på en karl, och en annan sprang ned i den djupa
dalen för att hemta vatten.
Efter en timmes hvila fortsattes marschen, och två timmar
derefter uppnåddes engelska missionsstationen i Pallaballa. Jag
hade just slutat min toalett och satt inne i missionärens förmak
samt befann mig på det hela taget väl, då jag erfor en
egendomlig mattighet i benen, liksom stode jag under inflytande af
-ett angenämt rus. Jag omnämnde förhållandet för missionären,
som genast misstänkte, att jag hade feber, hvilket också i hög
grad var fallet. Jag fick genast gå till sängs och stannade der
i fyra dygn, under hvilken tid min kroppstemperatur uppgick
ända till 41° C. och jag stundom hade yrsel. Mitt lif sväfvade i
fara, trots den utmärkta vård, som egnades mig af mr. Craven
och hans älskvärda hustru, men redan på femte dagen kunde jag
lemna sängen. Under denna dag och den derpå följande var jag
emellertid ytterligt svag; jag var gulhvit i ansigtet, mina knän
vacklade, och jag kände kalla rysningar långs åt ryggen. På
den sjunde, åttonde och nionde dagen gick jag derefter 13 eng. mil
om dagen och kände mig frisk och kry som förr, ehuru alla
öfver-flödiga krafter strukit med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
