Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsigt var troligen att skaffa dessa en förtjenst. Under vägen
sköt jag på en krokodil, som låg och sof på en klippa: Det var
eget att se, med hvilken kraft odjuret, då kulan träffade, hoppade
till. Det var som en ofantlig stålfjeder sprungit upp ett par fot
i luften. Klippan var emellertid liten, och krokodilen slant ned
i vattnet och försvann.
Då vi kommo nära Manyanga, ville allt folket gå till Norra
Manyanga, men som jag lofvat den engelske majoren att ej
öfver-fora hans tre Inän till norra stranden af Kongo, nödgades jag
fatta bössan och hota att nedskjuta den, som ej ville lyda order.
Från Manyanga for jag redan nästa morgon uti en hvalbåt
af jernplåt, samt anlände dagen derpå till Issangila.
Från Issangila gick jag tillbaka till Vivi, hvilken färd
verk-stäldes på fyra dagar. Under båtfärden till Issangila såg jag
flodhästar, krokodiler samt tvenne bufflar. Mellan Issangila och Vivi
måste jag en hel dag marschera öfver en sumptrakt. Olidligt
hett var det; jag kunde ej marschera utan skor i gyttjan, derför
vadade jag fram, som jag gick och stod. Jag hade bekymmer
med mina män, men kom ur min förlägenhet på ett underbart
sätt med tillhjelp af en inföding, som sjelfvilligt erbjöd sig att
bistå mig, utan att ens tala om ersättning, något som hvarken
förr eller senare vederfarits mig från en infödings sida. På qvällen
framkom jag med brinnande feber till den natursköna Bundifloden,
utmärkt för sina branta, urskogsbeklädda stränder. Strömmen var
här så stark, att jag ej kunde bäras öfver, utan fick kläda af mig,
febersjuk som jag var, och simma öfver. En stark dos kina ocli
ett par koppar hett te gjorde emellertid, att jag tillbragte natten
drägligt nog. Tältdörren stod öppen, sofva förmådde jag ej, ocli
ehuru det kändes ensamt i skogen, kunde jag ej annat än njuta
af den härliga taflan framför mig: anblicken af Bundiflodens båda
tillopp, hvilka här under forsarnas brus flyta samman vid foten
af en klippig, med småskog och palmer betäckt udde.
Redan nästa morgon måste jag fara å stad, emedan förrådet
af proviant och kulörta näsdukar var nära slut. Jag var dock
så feberaktig och svag, att jag till att börja med raglade framåt
gångstigen som en drucken. Vivi uppnåddes dock efter ett par
dagar, och stannade jag der då cirka fjorton dagar. Under denna
tid hade jag en massa smärre feberanfall. Nästan alla på platsen
voro för mig fullkomliga främlingar, och allt var till den grad
ledsamt, att jag, för att ej öfverväldigas af hemsjuka, bad chefen
för stationen att genast blifva sänd till det inre af landet,
hvilket äfven beviljades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
