Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa genom Afrika, af Edvard Gleerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fället erbjöd sig, ansåg mig, utan att lättsinnigt sätta mitt lif på
spel, kunna fortsätta färden till ostkusten. Wester, som anländt
hit sju månader före mig, hade redan vid min ankomst lärt sig
att tala arabernas här i regel begagnade språk, kiswahili, hvilket,
i följd af bristande bokliga hjelpmedel, kostat honom mycket
arbete, men nu genom hans muntliga meddelanden på en
jemfö-relsevis kort tid lyckades för mig. Utan insigt häri skulle jag ej
kunnat bege mig af till Zanzibar. Genom att söka efterlikna
Westers utomordentliga förfaringssätt mot araber, infödingar och
eget folk lyckades jag också så utbilda mig, att då aflärden från
Stanleyfallen beslutits, mitt största bekymmer, nämligen angående
befaradt bråk och krångel med mitt karavanfolk, var undanröjdt.
Löjtnant Wester har sjelf på ett anspråkslöst sätt skildrat
sitt lif och sin verksamhet vid Stanley Falls station. Om hans
mod och uthållighet vittnar i hög grad hans djerfva uppträdande
gent emot araberna samt hans deltagande uti de i urskogen så
farliga och tröttande elefantjagterna. Om hans fasta karaktär,
hans förmåga att utan klagan lida sjukdom och umbäranden, om
hans goda kamratskap, kan ingen såsom jag vittna, och jag gör
det af det skäl, att han, då jag lemnade Stanley Falls, så
oinskränkt och så oegennyttigt hjelpte mig att nå ett mål, som skulle
göra mig ännu mera känd än honom, och derför att han nu, då jag
nått detta mål, med så stor glädje sett min framgång — en
framgång, som jag aldrig tänkt på att söka vinna, om ej min kamrat,
till följd af sin stora åtrå att sjelf företaga färden till Zanzibar,
uppväckt lusten hos mig samt underhållit densamma genom
noggranna och ständiga förfrågningar hos på besök kommande araber.
Det blef honom emellertid aldrig förunnadt, att företaga
densamma, enär hans helsa mot slutet af vårt gemensamma vistande
vid Stanley Falls station vardt för mycket angripen.
Under uppresan till Stanleyfallen diskuterades lifligt frågan
om arabernas ställning till expeditionen. Allmänna meningen var,
att det vore bäst att vara dem qvitt, emedan de alltid pläga
bränna och plundra, hvar helst de draga fram på sin jagt efter
slafvar och elfenben. Denna åsigt delades äfven af chefen för
öfre Kongo, och han hade derför gifvit Wester order att bestämdt
förbjuda araberna att framtränga nedanför det sjunde
Stanley-fallet.
Redan vid Aruimi stötte vi på dem. Den stora infödingbyn
vid flodens mynning var redan uppbränd, och en massa hvita
skjortor syntes på stranden. Ehuru vi, på grund af vår
okunnighet om situationen, ej kunde vara förvissade om ett vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
